LARSA SKA BLI FARSA (och bloggens återkomst)
hej på er!
Det har varit ett långt uppehåll! Vet Att flera av er har lidit av svår separationsångest (?). Ska blåsa liv i den här döda bloggen nu!
OK! Mycket har hänt sen senast!
Kan ju börja med att uppdatera er om huset, vi bor kvar. Är det färdig renoverat? NEJ. Kommer det att bli färdig renoverat? Troligen inte. Men vi trivs här. Konstapeln struttar runt och känner sig som en godsägare av rang. Ofta kan han säga "jaha, då har man ett eget hus då", eller "oj va härligt att ha ett eget hus". Han är nöjd. Jag är nöjd. Leia är nöjd. Agnes och Prutthunden är också nöjda.
Vi körde stenhårt med renoverandet från början. Sen avtog det.. Vi som först målade arslet av oss rent ut sagt. Sen plötsligt hände det. Det man aldrig trott om sig själv. Vi blev hemmablinda och slutade förfäras över listbiten som fattas och vi ser inte längre fläcken som vi glömt måla. Får ta nya friska tag snart.
Jaha, nyhet nummer två och största anledningen till att jag skippat bloggandet sista tiden är ju att vi ska få en liten bäbbe i juni. Känns som funderingar, förväntningar kring detta tar en ganska stor plats i mitt liv, och det kändes lite meningslöst att blogga när man inte kunde skriva om det. Vi va ju lite hemliga i början:-) Nu är jag fetare än julgrisen så det är ju lika bra att bekräfta spekuleringarna. Ja- jag är fet. Ja- det är för att jag är gravid.
Tror iofs inte att så många har reflekterat över min fläskighet efter som vädret inte direkt tillåter att man glider runt på storgatan utan jacka. Min dunjacka kamoflerar det mesta.
Så var det med det och därav rubriken Larsa ska bli farsa.
Vi är såklart jätteglada över detta och Leia tror att hon ska få en egen bäbis, hon vägrar höra talas om att hon ska bli stora syster, men hon vill gärna ha en lilla syster. (?) Tror inte riktigt hon förstår haha:-)
Det finns många (?) roliga saker med att vara gravid.
1. Det är ganska spännande, vem är det där inne i magen egentligen?
2. Man får uppmärksamhet, plötsligt vill alla veta hur man mår, hur långt det är kvar och av någon anledning hur mycket man gått upp i vikt.
3. Man känner sig speciell, kvinnor har fött barn så länge människan funnits på jorden, ändå känner man sig speciell som lyckats med detta konstycke att bli gravid. (alla kan ju inte få barn heller, så man har ju all rätt att känna sig lyckligt lottad)
Saker som är mindre roliga:
HUMÖRET. Jag är och har alltid varit en drake. Men nu är jag drakarnas överhuvud. Lycklig och förväntans full byts snabbt ut mot förstörd och förtvivlad. Konstapeln har fått kapitulera. Han är väl medveten om risken att få en stekpanna i huvudet och håller därmed en lägre profil. När jag tänker efter, kanske det här skulle läggas till som en punkt för de positiva sakerna med graviditeten. Med detta säger jag inte att jag går runt och är 100% ondskefull. Jag har fortfarande mina ljusa sidor. Jag är exempelvis otroligt känslosam och gråter för andras skull. Jag har en inlevelseförmåga som inte är av denna värld just nu. Till allas förmån utom Konstapeln då förstås. Han förväntas kunna läsa mina tankar. Fast jag vet att han inte kan det. Stackarn. Men han går ju inte lottlös ur det hela iallafall:-) Han kommer att bli en fantastisk pappa! Det vet jag, för han är ju underbar med Leia.
VIKTEN: Jag tillhör kategorin "gravida fläskberg" som använder graviditeten som ursäkt för att komma undan med mitt frosseri. Tack och lov förvandlades godisråttan i mig till matälskare i samband med befruktning och nu frossar jag hellre i julskinka och filmjölk än choklad. Tyvärr verkar det ge samma effekt på vågen. Men jag håller en positiv anda, jag bantade bort 30 kg efter Leia, det fixar jag lätt igen!
RYGGEN: Skulle knappt vilja ge min sketna rygg till min värsta fiende. Har ju dragits med fanskapet i flera år, men nu är det givetvis värre än någonsin. Ont är förnamnet. Tycker inte man ska gnälla förän man får krypa för att ta sig till toaletten på kvällarna. Eller får lökringar stora som toalock under armarna av smärtan av att resa sig ur soffan.
Det finns många bra och dåliga saker, givetvis. Men det som är bra överväger ju det dåliga i slutänden. Det är mödan väl värt, det vet alla mammor.
Snart är det JUUUUL! hur härligt är inte det?! Jag älskar julen. Mer än en barnunge, nästan. Det tycker förstås Konstapeln är skitkul att håna mig för. Igår kväll när vi skulle sova låg han och tryckte in sina fingrar i mina revben och fnissade:
- Snart kommer Tomten! Snart Kommer Tomten! Längtar du? Va Va? Skit road över att bli petad på, fräste jag till svar att jag längtade efter tomten, men att han inte behövde bry sig om att längta. Vidare förklarade jag att tomten inte besöker gamla skitgubbar. Konstapeln blev ju givetsvis förkrossad. Och grät sig till sömns. Av skratt typ. Mest för att han varit så rolig och petat mig i revbenen tror jag.
Här om dagen var vi ute och skaffade en julgran. Mysig familjeutflykt utan dess like. Destinationen var bestämd, vi åkte dit och jakten började. Laglydige Konstapeln var utrustad med en väldigt diskret ficksåg och han lämnade flera förslag på små fula granar innan vi (jag) kom överens om vilken gran vi skulle "låna" från skogen. Leia var på toppen humör och till Larsas stora förtret skrek hon och tjoade konstant. Han var ju lite överspänd, inte varje dag organiserad brottslighet som denna får föregå i hans bok. Först väste han åt mig: "deeet är kanske iiinte så bra att hon skriker så där, när vi, ja du vet.." Leia fortsatte att gasta: "julgran lalaa juuulgran!" Varpå tålamodet hos min nervösa sambo brast.
- LEIA, NU HÅLLER DU TYST, SLUTA SKRIKA SÅ DÄR NÄR VI ÄR I SKOGEN! Leia såg ut som ett frågetecken och Lars fick ta sig till sans. Han gav henne ett påtvingat leende och med alla tänderna synliga talade han plötsligt med en mycket pedagogisk och silkeslen stämma:
- Du väcker ju "djuren" förstår du väl lilla gumman?
(Haha, djuren var det ja?!) Leia såg fortfarande ut som ett frågetecken, men slutade att skrika.
Vi fick vår gran iallafall och nu står den här så sned och fin. Vi hade ju ingen julgransfot och jag var för ivrig för att åka till stan o köpa en. En stor kruka med figolit fick fungera i stället.
Såå, Jag ska försöka bli en duktigare bloggskrivare 2010. Får bli ett nyårslöfte:-)
Men just nu orkar jag inte skriva mer. Ska lägga in bilder på huset, och min tjocka mage också:-) Så snart vi får vår dator tillbaka. Den avled ju tillfälligt förra veckan. Vår kortläsar mojäng är inkopplad i den datorn och jag har inte orken att trassla lös den hur sladdhärvan under skrivbordet. Har lånat min farfars bärbara dator så länge.
Tjo hej!
Det har varit ett långt uppehåll! Vet Att flera av er har lidit av svår separationsångest (?). Ska blåsa liv i den här döda bloggen nu!
OK! Mycket har hänt sen senast!
Kan ju börja med att uppdatera er om huset, vi bor kvar. Är det färdig renoverat? NEJ. Kommer det att bli färdig renoverat? Troligen inte. Men vi trivs här. Konstapeln struttar runt och känner sig som en godsägare av rang. Ofta kan han säga "jaha, då har man ett eget hus då", eller "oj va härligt att ha ett eget hus". Han är nöjd. Jag är nöjd. Leia är nöjd. Agnes och Prutthunden är också nöjda.
Vi körde stenhårt med renoverandet från början. Sen avtog det.. Vi som först målade arslet av oss rent ut sagt. Sen plötsligt hände det. Det man aldrig trott om sig själv. Vi blev hemmablinda och slutade förfäras över listbiten som fattas och vi ser inte längre fläcken som vi glömt måla. Får ta nya friska tag snart.
Jaha, nyhet nummer två och största anledningen till att jag skippat bloggandet sista tiden är ju att vi ska få en liten bäbbe i juni. Känns som funderingar, förväntningar kring detta tar en ganska stor plats i mitt liv, och det kändes lite meningslöst att blogga när man inte kunde skriva om det. Vi va ju lite hemliga i början:-) Nu är jag fetare än julgrisen så det är ju lika bra att bekräfta spekuleringarna. Ja- jag är fet. Ja- det är för att jag är gravid.
Tror iofs inte att så många har reflekterat över min fläskighet efter som vädret inte direkt tillåter att man glider runt på storgatan utan jacka. Min dunjacka kamoflerar det mesta.
Så var det med det och därav rubriken Larsa ska bli farsa.
Vi är såklart jätteglada över detta och Leia tror att hon ska få en egen bäbis, hon vägrar höra talas om att hon ska bli stora syster, men hon vill gärna ha en lilla syster. (?) Tror inte riktigt hon förstår haha:-)
Det finns många (?) roliga saker med att vara gravid.
1. Det är ganska spännande, vem är det där inne i magen egentligen?
2. Man får uppmärksamhet, plötsligt vill alla veta hur man mår, hur långt det är kvar och av någon anledning hur mycket man gått upp i vikt.
3. Man känner sig speciell, kvinnor har fött barn så länge människan funnits på jorden, ändå känner man sig speciell som lyckats med detta konstycke att bli gravid. (alla kan ju inte få barn heller, så man har ju all rätt att känna sig lyckligt lottad)
Saker som är mindre roliga:
HUMÖRET. Jag är och har alltid varit en drake. Men nu är jag drakarnas överhuvud. Lycklig och förväntans full byts snabbt ut mot förstörd och förtvivlad. Konstapeln har fått kapitulera. Han är väl medveten om risken att få en stekpanna i huvudet och håller därmed en lägre profil. När jag tänker efter, kanske det här skulle läggas till som en punkt för de positiva sakerna med graviditeten. Med detta säger jag inte att jag går runt och är 100% ondskefull. Jag har fortfarande mina ljusa sidor. Jag är exempelvis otroligt känslosam och gråter för andras skull. Jag har en inlevelseförmåga som inte är av denna värld just nu. Till allas förmån utom Konstapeln då förstås. Han förväntas kunna läsa mina tankar. Fast jag vet att han inte kan det. Stackarn. Men han går ju inte lottlös ur det hela iallafall:-) Han kommer att bli en fantastisk pappa! Det vet jag, för han är ju underbar med Leia.
VIKTEN: Jag tillhör kategorin "gravida fläskberg" som använder graviditeten som ursäkt för att komma undan med mitt frosseri. Tack och lov förvandlades godisråttan i mig till matälskare i samband med befruktning och nu frossar jag hellre i julskinka och filmjölk än choklad. Tyvärr verkar det ge samma effekt på vågen. Men jag håller en positiv anda, jag bantade bort 30 kg efter Leia, det fixar jag lätt igen!
RYGGEN: Skulle knappt vilja ge min sketna rygg till min värsta fiende. Har ju dragits med fanskapet i flera år, men nu är det givetvis värre än någonsin. Ont är förnamnet. Tycker inte man ska gnälla förän man får krypa för att ta sig till toaletten på kvällarna. Eller får lökringar stora som toalock under armarna av smärtan av att resa sig ur soffan.
Det finns många bra och dåliga saker, givetvis. Men det som är bra överväger ju det dåliga i slutänden. Det är mödan väl värt, det vet alla mammor.
Snart är det JUUUUL! hur härligt är inte det?! Jag älskar julen. Mer än en barnunge, nästan. Det tycker förstås Konstapeln är skitkul att håna mig för. Igår kväll när vi skulle sova låg han och tryckte in sina fingrar i mina revben och fnissade:
- Snart kommer Tomten! Snart Kommer Tomten! Längtar du? Va Va? Skit road över att bli petad på, fräste jag till svar att jag längtade efter tomten, men att han inte behövde bry sig om att längta. Vidare förklarade jag att tomten inte besöker gamla skitgubbar. Konstapeln blev ju givetsvis förkrossad. Och grät sig till sömns. Av skratt typ. Mest för att han varit så rolig och petat mig i revbenen tror jag.
Här om dagen var vi ute och skaffade en julgran. Mysig familjeutflykt utan dess like. Destinationen var bestämd, vi åkte dit och jakten började. Laglydige Konstapeln var utrustad med en väldigt diskret ficksåg och han lämnade flera förslag på små fula granar innan vi (jag) kom överens om vilken gran vi skulle "låna" från skogen. Leia var på toppen humör och till Larsas stora förtret skrek hon och tjoade konstant. Han var ju lite överspänd, inte varje dag organiserad brottslighet som denna får föregå i hans bok. Först väste han åt mig: "deeet är kanske iiinte så bra att hon skriker så där, när vi, ja du vet.." Leia fortsatte att gasta: "julgran lalaa juuulgran!" Varpå tålamodet hos min nervösa sambo brast.
- LEIA, NU HÅLLER DU TYST, SLUTA SKRIKA SÅ DÄR NÄR VI ÄR I SKOGEN! Leia såg ut som ett frågetecken och Lars fick ta sig till sans. Han gav henne ett påtvingat leende och med alla tänderna synliga talade han plötsligt med en mycket pedagogisk och silkeslen stämma:
- Du väcker ju "djuren" förstår du väl lilla gumman?
(Haha, djuren var det ja?!) Leia såg fortfarande ut som ett frågetecken, men slutade att skrika.
Vi fick vår gran iallafall och nu står den här så sned och fin. Vi hade ju ingen julgransfot och jag var för ivrig för att åka till stan o köpa en. En stor kruka med figolit fick fungera i stället.
Såå, Jag ska försöka bli en duktigare bloggskrivare 2010. Får bli ett nyårslöfte:-)
Men just nu orkar jag inte skriva mer. Ska lägga in bilder på huset, och min tjocka mage också:-) Så snart vi får vår dator tillbaka. Den avled ju tillfälligt förra veckan. Vår kortläsar mojäng är inkopplad i den datorn och jag har inte orken att trassla lös den hur sladdhärvan under skrivbordet. Har lånat min farfars bärbara dator så länge.
Tjo hej!
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Det är så härligt att du är tillbaka, jag skrattade högt här på jobbet och hade högläsning ur vissa delar :-D Kan riktigt se er ute i skogen när ni "smyger" runt..hahahahha.....
Postat av: Caroline
Grattis "big mama"... :D
Postat av: Maria
hahahaha "väcker djuren" Ja en superpappa är det ingen tvekan om, ni är en fin familj (5 råknepiga personligheter som går samman till en störtskön gemensam röra) Kraaaam! Lycka till med graviditeten och glöm inte, inga frågor är dumma, man funderar på jävligt konstiga saker när det ligger en "parasit" i maggen. God Jul & Gott nytt år!
Postat av: Mamma Stina
Ja, va kan man säga när man läser.....jo inget annat än ändlös stor kärlek till min dynamiska familj, så glad att jag har er<3
P.s Pappa och jag har bestämt att efter "juldrickat" på julaftons kväll så ryker grannens kruka som står i gatan!
Postat av: dinkie
yes yes yes!så bra att du börjat igen jag förväntar mig 5 nya inlägg om dagen, om det då är när du går å skiter....mer mer mer! pussss
Postat av: Johanna
Grattis! Detta har inte jag hört!
Fan va duktig du är på att skriva, jag va grinig när ja satte mig vid datorn men jag blev på bra humör när jag råka hamna här på din blogg :) så roligt å läsa! / Johanna (Lundholm)
Postat av: Veronica
Åhhh, så skoj att du är tillbaka! Och ett stort grattis till det som gömmer sig i magen!
Trackback
