Ekvationer och grisfötter!
I dag har vi klippt klorna på hundarna. Trist tyckte de båda, nu kan de inte klättra i träd längre.
Agnes trodde att vi skulle lemlästa henne och betedde sig precis som förväntat.. Sprattlade och kämpade precis som om jag tänkte klippa hela benet av henne.
Agnes i sin ungdom
Ziri, fortfarande ung!
Nästa vecka börjar skolan. Faktist nästan värt att gråta en skvätt för. Veckan därpå har jag matte tenta, då kommer jag garanterat att gråta en skvätt. Mina lärare kommer att gråta när de ska rätta den. Antingen av skratt eller förtvivlan, vad vet jag. Beror på vilken typ av humor de har antar jag. Innan den där bedrövliga tentan, som går av stapeln på torsdag (?), så har vi ultraljud på måndagen. Iallafall något att se fram mot! Jag drömde i natt att det var en liten tjej. Hon var så liten att när vi la henne i sängen så kunde vi inte hitta henne igen. Jag fick panik och började vika i sär lakanet och syna varje vrå av det. I drömmen alltså. I drömmen var Konstapeln boven i dramat, det var nämligen han som inte tittat ordentligt vart vi lagt i från oss henne. Hon var rosa. Och ca 1 cm lång. Jag hoppas vår bäbis blir lite större. Förlossningen skulle iofs bli lite lindrigare om ungen bara var 1 cm.
Kände att det sparkade i förrgår. Pick, pick som en liten fågel som pickade mig innifrån magen. Det kändes bra att tänka att det var bäbisen, men det kan ju förstås ha varit gaser också. Det har jag gott av.
Igår var vi på kalas hos storebror Per, även känd som Poppen (?)
Det serverades god mat och tårta och kvällens samtalsämen i huvudsak var: Fot-operationer, grisfötter, negrers matkultur, svettlukt och andra trevliga företelser som att bli utelåst från sin egen bil. Det sista hade tydligen drabbat Lars mamma Gerd. I sann Mcgyver anda hade hon turligt nog haft sinnesnärvaro nog att minnas att hon hade en stickning i väskan. Genom en ca fem centimeters stor springa i fönstret, hade hon petat ner den för att få upp låset. Historien är förstås inte slut här, tydligen hade lagens långa arm i blåa uniformer dykt upp. I deras ögon såg det nämligen ut som att mamma Gerd var i färd med att kapa fordonet med stickningen som tillhygge.
Som tur var köpte de hennes förklaring, hjälpte henne att dyrka upp låset och Gerd kunde ta sin stickning och puttra vidare.
För att återgå till mattetentan: Plangeometri, ekvationer, rympgeometeri. Ja, listan kan göras lång. Algebraiska utryck kan brinna i helvetet tycker jag. Det tycker inte Kapten Hultman. Han verkar tycka att matte är något vackert. Inte nog med att han vill att jag ska lära mig, han vill dessutom att jag ska komma i håg vad jag lärt mig. Inte lite han begär precis, med motiveringen: Det kan vara bra att ha i framtiden.
Jag vete tusan faktist. Jag ska ju bli låg/mellanstadie fröken och inte kärnfysiker. Frust o flås. Jag sliter mitt hår.
Agnes trodde att vi skulle lemlästa henne och betedde sig precis som förväntat.. Sprattlade och kämpade precis som om jag tänkte klippa hela benet av henne.
Agnes i sin ungdom
Ziri, fortfarande ung!
Nästa vecka börjar skolan. Faktist nästan värt att gråta en skvätt för. Veckan därpå har jag matte tenta, då kommer jag garanterat att gråta en skvätt. Mina lärare kommer att gråta när de ska rätta den. Antingen av skratt eller förtvivlan, vad vet jag. Beror på vilken typ av humor de har antar jag. Innan den där bedrövliga tentan, som går av stapeln på torsdag (?), så har vi ultraljud på måndagen. Iallafall något att se fram mot! Jag drömde i natt att det var en liten tjej. Hon var så liten att när vi la henne i sängen så kunde vi inte hitta henne igen. Jag fick panik och började vika i sär lakanet och syna varje vrå av det. I drömmen alltså. I drömmen var Konstapeln boven i dramat, det var nämligen han som inte tittat ordentligt vart vi lagt i från oss henne. Hon var rosa. Och ca 1 cm lång. Jag hoppas vår bäbis blir lite större. Förlossningen skulle iofs bli lite lindrigare om ungen bara var 1 cm.
Kände att det sparkade i förrgår. Pick, pick som en liten fågel som pickade mig innifrån magen. Det kändes bra att tänka att det var bäbisen, men det kan ju förstås ha varit gaser också. Det har jag gott av.
Igår var vi på kalas hos storebror Per, även känd som Poppen (?)
Det serverades god mat och tårta och kvällens samtalsämen i huvudsak var: Fot-operationer, grisfötter, negrers matkultur, svettlukt och andra trevliga företelser som att bli utelåst från sin egen bil. Det sista hade tydligen drabbat Lars mamma Gerd. I sann Mcgyver anda hade hon turligt nog haft sinnesnärvaro nog att minnas att hon hade en stickning i väskan. Genom en ca fem centimeters stor springa i fönstret, hade hon petat ner den för att få upp låset. Historien är förstås inte slut här, tydligen hade lagens långa arm i blåa uniformer dykt upp. I deras ögon såg det nämligen ut som att mamma Gerd var i färd med att kapa fordonet med stickningen som tillhygge.
Som tur var köpte de hennes förklaring, hjälpte henne att dyrka upp låset och Gerd kunde ta sin stickning och puttra vidare.
För att återgå till mattetentan: Plangeometri, ekvationer, rympgeometeri. Ja, listan kan göras lång. Algebraiska utryck kan brinna i helvetet tycker jag. Det tycker inte Kapten Hultman. Han verkar tycka att matte är något vackert. Inte nog med att han vill att jag ska lära mig, han vill dessutom att jag ska komma i håg vad jag lärt mig. Inte lite han begär precis, med motiveringen: Det kan vara bra att ha i framtiden.
Jag vete tusan faktist. Jag ska ju bli låg/mellanstadie fröken och inte kärnfysiker. Frust o flås. Jag sliter mitt hår.
Kommentarer
Trackback
