theresehultman

I dag har jag målat kökstaket. Jag har fått min energi åter, vilket är tacksamt. Min kropp protesterar visserligen, i form av rygg och fötter som trilskas. Hjärnan däremot, skriker: Jobba Jobba, ALLT ska va klart när bäbis kommer.
Jag tänker inte lägga ut någon bild på hur mina fötter såg ut efter kökstak ingreppet. Hujamejjen..
Barnmorskan, Sigrid, rekomenderade att jag skulle köpa stödstrumpor föresten. Inte söka hjälp för havandeskapsförgiftning. Jag läste på lite om det igår, efter uppståndelsen kring mina heffaklumpsfötter. Havandeskapsförgiftning drabbar tydligen inte mer än ca 2 % av sveriges gravida kvinnor. Av de 2 % är 2/3 förstföderskor. Inte så stora chanser med andra ord, men det är klart- man ska ta det säkra före det osäkra. Däremot drabbas ca 50 % av alla gravida kvinnor av ödem. Det mina fötter har drabbats av, nämligen vätskefyllning. Jag hoppas inte de blir större hur som helst, då får jag gå barfota tills Elias ser dagsljus. Jag hoppas också att det håller sig till fötterna och inte poppar upp i mitt face.

Enda positiva med det här med svullnaden är att Konstapeln får känna på hur det känns, att för första gången i sitt liv, INTE ha fulast fötter i sällskapet. Det måste vara en helt ny upplevelse. Blotta åsynen av hans klövar skulle kunna skrämma den modigaste av män till döds. Nu är det min tur.

Ute på garageuppfarten står föresten vår nya båt och glänser i all sin prakt. 
Här är en bild på den som jag tog från ballkongen:


Observera att endast halva vidundret syns på bilden


Detaljbild av inredningen. Med insperation av 70 talets gladporr.
Konstapeln låter hälsa alla läsare att han inhandlat leopardkalsonger i siden,
modell: tanga,
för att smälta in i omgivningen under sommarens båtturer