theresehultman

Gjorde en vild och galen chansning i går, körde upp fast jag egentligen behöver öva en hel del till.
Visste med ganska stor säkerhet vad utgången av det hela skulle bli och visst blev det så?!
Körning ej godkänd! Tack och lov slutade det inte riktigt så illa som i visionerna jag hade i bussen på vägen dit.
Fick nästintill ångestliknande attacker med svettningar och en sann övertygelse om att min, såväl som vägverkets kontrollants sista dag var kommen. Vi överlevde dock. Båda två.

Enda personen jag faktist var nära att ta livet av igår var körskoleläraren, som skulle ge mig körlektioner innan uppkörningen.
Hur?
Jo, bilen stod i en liten backe, handbroms var ej ilagd. Läraren skulle sätta på övningskörningsskylten på bilens bakdel. Jag trycker in kopplingen för att se om jag "når ordentligt". Nådde gjorde jag. Gott och väl. Och bilen sattes i rullning bakåt. Trafikläraren hann med nöd och näppe hoppa undan. Jag fick stopp på bilen, men kunde inte låta bli att se rubrikerna i morgondagens tidning, framför mig:
"Gravid körskoleelev körde över lärare".
Läraren försäkrade mig dock om att det inte var någon fara, och att jag bara NÄSTAN gjort, vad många säkert önskat att göra.
Han måste ha höga tankar om sig själv?

Åter till uppkörningen. Jag hade noll koll på vilka regler som egentligen gäller vid en större 4 vägskorsning med rödljus och övergångställen. Förutom det uppenbara att röd betyder stanna osv. Linn körde runt mig innan uppkörningen och försökte förklara:
Den som har kortast väg fram kör först.
Jag försökte memorera samtidigt som vi körde genom korsningen som två fån. Fram och tillbaka. Många gånger.

När jag väl kom till korsningen med uppköraren:
Sunne drabbas av strömavbrott. Med andra ord:
Precis när jag kör fram till korsningen slocknar trafikljusen framför mig. I samband med nedläckningen av trafikljusen, slocknade min hjärna också.
Det enda jag kunde tänka var:  
"Nu jävlar råder djungelns lag" och med andan i halsen hävde jag mig ut i korsningen. Inte vet jag om det var min tur, antagligen inte. I papprena jag fick av uppköraren sen var nämligen ej godkänt i kryssat, dels för att jag stått för nära till höger? Men också för att jag hade bristande kunskaper om riskbedömning mm i samband med vägkorsning.

Jag lyckades slänga i 4ans växel av misstag, istället för tvåan när jag skulle köra av en avfart från 45:an också. Det var inte heller så bra.

Jag är något av en trafikfara i samband med backning, eftersom att jag tydligen bara tittade bakåt i bakrutan och inte i speglarna när jag backade runt hörn. Inte bra.

Men jag fick godkänt på ganska många andra saker:

körning på smal/krokig väg
Vändning på lämplig plats
Körning över järnvägspår
Säkerhetskontroll
start i lutning
infart och körning på landsväg
oskyddade trafikanter

DESSUTOM klarade jag iaf teorin igår, vilket var ett steg i rätt riktning!

Ny uppkörning är bokad, men det får bli efter Baby Berg är född. Om jag inte går över tiden förstås. Då ligger han i magen även nästa uppkörning.

Idag ringde jag försäkringskassan. Det var över 300 st före mig i kön?! Herre gud...

Caroline och Andreas baby är född. Jag är sjukt avis (men inte missunnsam)  kan jag säga. Inte på själva förlossningen som tog evigheter men på att det är klart nu, och att de fått sin fina bäbis!  Caroline är väl värd det, vilken kämpe! Andreas också så klart! Kan tro att han är stolt:-)
Vet inte om jag vågar titta på underverket när de kommer hem. Mina känslor hamnar i svall bara jag tänker på det lilla knytet och att min Caroline blivit mamma. Får tårar i ögonen och kämpar för att inte börja grina varenda gång. Hemma är väl en sak, men på tågstationen och bussen där känslosvallningarna drabbade mig igår... Det känns ju lite onödigt. Folk måste trott att jag var fläng. Det är jag ju i och för sig. Men ändå. Så himla underbart är det iallafall. Bäbisen är förstås supersöt, om bildmatrialet jag mottagit inte ljuger. Med världens sötaste och stoltaste föräldrar. Buhuhu, nu blir jag rörd igen. Skulle vilja föda min bäbis snart och få kontroll över min kropp och mina känslor igen.