theresehultman

väldigt kortfattat ska jag redogöra för mina två senaste dagar.

i går:
1. Var hos min barndoms bästis Marie. Snyltade våfflor. Snackade skit.
2. Läste ut ännu en bok.
3. Gosade med Leia på soffan.
4.Gosade tyvärr inte med Konstapeln. Det knarrar i trosorna när jag går. Nästan.

Idag:
1. Caroline hedrade mig med att avlägga en visit. Jag hedrade henne med att ta på mig byxor innan hennes ankomst. Jag diskade också. Smink och tandborsten skippade jag. Det var ju Caroline och inte Kungen som skulle besöka mig.
Carolines mobil ringde hela tiden. Det gjorde inte min. Jag fick mindervärdeskompelx. Caroline är populär. Det är tydligen inte jag.

2. Cyklade i ösregn med Leia, flera meter till biblioteket. Det kändes som minst en kilometer. Leia lånade "spöket Laban" på Dvd. Jag har sett den 5 gånger idag. Tycker nog att Laban var taskig som ritade en så ful teckning och gav sin pappa i födelsedagspresent. Förövrigt verkar Laban vara en schysst kille, speciellt om man jämför med Teletubbies. Utan att säga för mycket och riskera att åka dit för mordhot, men träffar jag det efterblivna H*vete som hittat på Telerövies, då har han/hon satt sin sista potatis.
För att avreagera mig, utan att riskera en trevlig plats på Kumla anstalten har detta spel kommit som en välsingnelse:
http://www.kaninkul.com/games/1480/teletubbies.html
Muuuuhahahaha, Glöm inte att sätta på den skräckinjagande musiken när ni njuter av detta otroligt välskapade spel.

3. övningskörde med Kapten Hultman. Parkeringsträning vid Konsum. Ingen bil kom till skada under övningarna. Tack gode gud.
Kapten:
- Inte så fort, inte så fort, broooomsa.
Jag bromsade inte.
Nästa försök, Kapten:
- Inte så fort, inte så fort, Du kör för fort.
Jag körde fort ändå.
osv...Så höll vi på ca 40 minuter. Rutan immade igen. Jag fick nog.
Värt att tillägga: Detta scenario utspelades på konsum parkering. På valfri motorväg låter det tvärtom.
Kapten:
- Tryck på gasen. Öka farten. Såååja, kom igen lite snabbare iväg nu, då ser man ut som en "proffsig förare".
Jag puttrar ändå i 60 till andra traffikanters stora förtret.

4. Maria hjälpte mig fixa till min egenhändigt avkapade lugg. Hon kom direkt från träning i full gympa mundering och var kanske lite ängslig att hon skulle lukta svett. För Marias kännedom berättade jag att jag uteslutit tandborstning i morse. Maria bjöd på ett tuggumi innan hon började klippa.

jahaja.. klockan äro 23:23, jag sitter och väntar på El konstaplo i vanlig ordning. Han har ju varit om möjligt mer upptagen än vanligt de senaste veckorna.. Motorcykelbygge, som om inte det skulle vara nog så har han dessutom byggt en ny badbrygga till båten. Får väl be till högre makter att den håller för honom. Han försäkrade mig om att den skulle hålla för en elefant, så då bör den ju eventuellt palla konstapelns nätta kroppsvikt också.  

Var nere hos mammsen förut. Inte helt otippat kom Jossan också dit. Jag var uttråkad och sugen på att umgås med mamma. Jossan var ute efter något annat.. Morsans soffa! Jag försökte locka ut henne på altanen, men fick kalla handen. Jag gick in till henne i stället, hon låg utfläkad på soffan och vi började älta hur feta vi var. Jossan berättade om hur hon tydligen fått celluliter ändå upp på magen. Jag öppnade mitt hjärta och upplyste henne om hur min egen röv skrämt slag på mig i provhytten inne på monki. När mamma kom in i vardagsrummet, frågade jag henne anklagande hur det kom sig att jag och Jossan led av övervikt, men ingen annan i familjen. Hon försäkrade oss om att det berodde på att vi aldrig rör oss. Jossan menade i sin tur att mamma inte heller rör sig och också borde vara fet. Mamma blev lite stött och talade om att det var all hennes stress som löser upp hennes fett. Jossan blev genast jätte intresserad. Det där fenomenet stress hade hon tydligen hört talas, kunde det verkligen bränna fett? Då återstod ju bara en fråga... 
- Men hur gör man när man stressar då? (jossan till mamma)
mamma:
-suck....
Någon som är förvånad att Jossan inte vet hur man stressar?

Innan jag gick in till mamma, var vi ute i lekparken mittemot hennes hus. Jag lekte i sandlådan och byggde vägbanor och lekte att jag var en katt.. Eller inte.. men Leia lekte iaf, kissnödig blev hon också. Hon slet ner brallorna och skulle pinka i gräset, synd bara att hon missade gräset och prickade trosorna. 
Vi sa inget mer om det, Leia eller jag. Sånt händer alla? Shit happends, olyckor inträffar. Bara att gå vidare...  Frågan var ju bara var jag skulle göra av trosorna? Jossans bil stod lämpligt nog dåligt parkerad på gatan och jag bestämde mig för att hon kunde få trosorna. Först tänkte jag lägga dem i framsätet. Tänkte att det kanske var väl svinigt, tillochmed för att vara mig... Hängde dem på bakrutans torkare i stället. Undrar sa flundran om hon upptäckt mitt illdåd eller om hon fortfarande glider runt med kissetrosor i bakrutan? Leia blev lite upprörd när vi skulle hem och hon insåg att trosorna var kvar på bilen, men lät sig lätt övertalas om att Jossan kunde få låna dem ett tag. Barn är bara för generösa i bland.


Natti natt!

inget.. nej, inte mycket alls! Den här bloggen känns lite lätt nedläggnings hotad på grund av bristande stoff å skriva om!
I går var det midsommar och som de tråkapor vi är gjorde vi inte mycket. Vi var på bröllop på dagen, men sen åkte vi hem till den gamla nedsuttna soffan och parkerade där. Jag såg på wallander och det närmaste alkohol förtärning den kvällen var påsen med scans ölkorvar! Konstapeln somnade i vanlig ordning. Leia var nöjd med sin dag iallafall, hon fick en blomkrans som hon kände sig snuuugg i. På bröllopsmiddagen träffade hon dessutom en annan liten unge som precis som hon gick i gång på att kasta sten, vilket de roade sig kungligt  med ganska länge. De jagade varandra o hade skoj men när det serverades glass konkurerade detta ut leken och blev upptagna med ätandet stället . Sen åkte vi hem.
Tanterna på bröllopet tog nästan fler kort på Leia än på brudparet haha. Hon var oemotståndligt fin i sin rutiga  klänning, madicken förkläde och blomkrans. 

Sist jag skrev, berättade jag att jag beställt en icurl locktång, vill passa på att avråda alla som går i sådana tankar. vilken skit!!! Håret blev ju för fan inte ens lockigt?! 

Prutthunden har skärpt till sig, för alla som undrar. Händer bara någon "olycka" inne per dag nu. Häromdagen slog hon dock alla rekord i våghalsighet när hon satte sig och sket under stolen jag satt på. Jag tyckte det stank helvete, letade men fann inte högen först, hade ju inte en tanke på att titta under min egen stol...

                                                                           
"Det är så lite som jag vet om dej ännu
Om allt, om livet
men en sak vet jag redan nu
Att ingenting ska jag kunna neka dej
I dina ögon finns ett stänk av blått
och fåfängt ser jag det
som nånting jag sått

Du är en vacker pärla
skapad utav pärlemor ...

Varenda dag är en vandring in i okänt land
Varje år blir ditt fotsteg större
i strandens sand
Jag önskar att jag hade all den tid
som du har kvar
och jag önskar att du ska ha ljuset med dej
att du ska ha glädjen med dej
under alla dina dar

Du är en vacker pärla... "



Konstapel Lars har lyst med sin frånvaro här hemma i flera veckor nu, han förbreder båtsäsongen och till helgen smäller det. Detta är väl händelsen som gör året värt att uthärda och livet värt att leva om han fick säga sitt. Barn har julafton och konstapeln har båtiläggningen. Han och Klllliistian var nyss här och slängde i sig lite mat, sen drog de igen och nu är man gräsänkling igen. Som vanligt.. Men jag är inte bitter haha!
Häj så länge!                                                                    

                                                                                         

"Kanske är alltihop bara ett underbart bedrägeri
        Du tänker som en general, jag tänker inte alls
          Jag lever i annan värld
              Min egen av färg och form"

Här om dagen bjöd jag mina vänner på mat. Caroline blev alldeles hänförd av min godhet och tyckte att jag var pinsam. Eftersom hon inte ville vara sämre själv, blev jag och lars bjudna på grillat hemma hos henne o andreas. Grillbjudningen ägde rum i lördags och var en väldigt trevlig tillställning! Lite mys i lugn och ro, iallafall för 99 procent av de inbjudna. Den där sista procenten utgörs av Sickan i egen hög person.. Hon hade jobbat som ett svin hela veckan och efter ett par cider med alkohol halt 7,0 började man påpeka för henne att hennes ögon pekade åt oilka håll. Jag tittade men kunde inte se något konstigt med Sickans ögon, vilket gjorde att även jag blev beskylld för att ha fel på ögonen och misstankar väcktes om att jag var blind. Efter att ha tittat på fotona jag förevigade kvällen på, börjar jag också fundera på om jag led av väldigt nedsatt syn?  

Sickans ena öga levde ett eget liv

Sen spelade vi "med andra ord". Det spelet va ingen dret! Speciellt inte eftersom att jag vann. Förstod innan att utgången inte kunde bli på annat vis, eftersom jag är sällskapsspelens okrönte konung. Jag hade dock ett litet handikapp i form av att vara lagkamrat med Konstapeln. Han suger på sällskapsspel. Men med mina oslagbara strategegiska drag kammade vi hem en överlägsen seger. Detta var förstås jättejobbigt för Caroline som kunde ha sålt sin själ till djävulen eller sin kropp till Grön för att få vinna. En sådan inlevelse kvinnan hade, har jag sällan skådat! Hon vevade och flaxade och vägrade ge upp. När det väl var över, la hon skulden på sin lag- och livskamrat andreas som under spelets gång drabbades av "kist-ras" och tvingades lämna Caroline i sticket för att sitta på toaletten i ca 45 minuter. Han med den rasade kistan ersattes av en skapligt berusad Fredrik "Freja"Jardeby. Caroline var måttligt nöjd och efter att han avslöjat det rätta ordet för motståndarlaget för 111e gången, var det inga mil ifrån att han fick stryk av ovannämnda.

Freja med spelpåsen i högsta hugg, ciggen i käften bidrog till vissa komunikationsproblem


Caroline: "Låter du mig spela med Freja igen så är lårviken stängd resten av sommaren"

Sickan försökte så gott hon kunde, förlorade stort, men vi älskar henne ändå. Hon för sin del tröstade sig efter förlusten med ännu fler cider för att sedan försvinna spårlöst. Caroline blev den sista som såg henne och då var hon på väg över staketet, utan att märka att staketet stod där. Ytterligare ca 20-30 min senare gick Caroline med Nova för att skita i skogen (Nova är en hund obs!, nova skulle skita i skogen) och blev något förvånad när hon fann sickan liggandes i fosterställning mitt på bakomliggande gräsmatta... Sickans grillkväll tog sitt slut där helt enkelt och igår (söndag) gick mina tankar till henne. Hade sms kontakt med henne, hon bad mig skjuta henne mm, så jag kan ju bara gissa, men troligtvis mådde hon som en överkörd katt. Hon påstod att det var sista gången hon drack alkohol och att hon "inte var annat än en liten skit på jorden" (?? va hon nu menade med det?) 

Sickan och jag innan alkoholen förgiftade henne

Nog om dä! Jag funderar på att klippa lugg?! Grymt trött på min egen spegelbild faktiskt.. Fick ett infall häromdagen och klippte hårtussar hej vilt i badrummet. Det syntes som tur var inte så mycket när jag var klar, men det blev betydligt lättare att kamma genom håret sen. Tack o lov gav jag mig inte på luggen. Får se om jag kan stå emot detta infall eller om det kommer sluta med att jag har en stor fet lugg snart. Jag undrar om det kan vara ett genetiskt arv rakt ner från Kapten Hultman, det där med att vara så facsinerad av att klippa sig själv...Pappa är dock snäppet värre och får sina infall mycket oftare, ofta i samband med att han har ett par öl innanför västen. En gång slutade det riktigt illa för honom, då ringde han i vild panik och bad mig o Konstapeln att komma till honom å göra en skadebedömning. Den synen jag fick när jag kom in i pappas badrum, jag förlåter aldrig mig själv att jag inte hade kamera med, haha! Vi behövde inte inspektera speciellt noggrant för att konstatera att frisyren var bortom all räddning. Hur hade han lyckats? Jo, han skulle ansa lite med hårtrimmern i nacken, men glömt att sätta på distansen (eller vad det heter), så i stället för att få nån cms längd så flintrakade han in på bara huden. Innan han upptäckte sitt misstag hade han hunnit göra ett rejält drag ned från nacken och ca 15-20cm upp på huvudet. Han var förtvivlad, speciellt över hur han skulle kunna gå till affären och vad folk bakom honom i kön på Willys skulle tro. Att bli mobbad på jobbet var också en farhåga. Men han ville verkligen inte hel raka sig, eftersom han var övertygad om att han skulle se ut som en nazist i minst någon månad.  nazist looken kändes inte aktuellt så började vi fundera på andra alternativ. Efter många om och men tog han beslutet att  ansa lite kortare runt om flintranden och göra lite av en over-kammning av kvarvarande hår.  Det blev fint?! Eller inte... hahaha! 

Jag har föresten beställ en babyliss icurl.. någon som provat eller?! Den verkar ju förjävla bra på reklamen?!!
 Häj Häj, hemskt mycke hej!

hej hej hemskt mycke hej!

I går skrev vi på papprena och fr.o.m 31/7 är vår besöksadress Buresväg 6. Härligt, sex är ju mitt lyckonr oxå....(??)




Efter att vi varit hos mäklaren åkte vi ner till morsan. Där var, inte helt oväntat, mammas stalker Jossan och hunden med de abnormt stora pungkulorna. Jossan gnällde över sin avsaknad av liv, å mamma försökte trösta med att allt skulle vara så bra om hon bara kunde hitta en kille. Mamma drömmer nämligen om att Jossan ska slå sig till ro, skaffa ett eget liv, bli självständig, och i samband med detta kanske mamma kunde få lite fritid. Fritid från Jossan alltså, och från hunden med de abnorma kulorna. Att mamma föreslog att Jossan skulle skaffa en kille hör inte till ovanligheten. Det är lösningen på de mesta av Jossan bekymmer enligt mamma.
Jossan säger att det inte finns några killar, men jag ser flera stycken varje dag, och utan det manliga könet skulle människorasen onekligen sluta att fortplanta sig, så på den punkten har hon ju fel. Problemet är ju bara att hitta någon som passar henne. Det finns 2 viktiga saker att ta hänsyn till:

1. Han ska stå ut med Jossan
2. Jossan ska stå ut med honom

Två kombinationer som tillsynes inte är helt enkla att få ihop har det visat sig.
För att hjälpa mamma lite på traven, eller Jossan kanske, så tänkte jag härmed utforma en kontaktannons i syfte att hitta en kille som skulle falla jossan på läppen. Känner du att du passar in på nedstående beskrivning tveka inte att höra av dig till min mail: [email protected] (passar du in på jossans typbeskrivning kommer jag troligvis att sortera dig till skräpmailen, men är ändå alltid trevligt om det finns intresse för Jossan. Kan i särskilda fall även tänka mig att sälja henne till högstbjudande)
Typbeskrivining nr 1 är en kille som Jossan skulle kunna falla för. Typbeskrivning nummer 2 är en kille som mamma skulle önska att jossan kunde falla för.

Ensam Jossan söker: (typbeskrivning 1)

"Kille, med ett x antal stora, gärna heltäckande tatueringar.
Även piercingar är önskvärt, gärna infödingstylen (så många att skinnet knappt håller)
Du bör vara lite sadistiskt lagd, så att spänningen i förhållandet kvarstår.
Ett par ex i bagaget med psykiska problem är inget hinder då detta brukar ha en tendens att krydda upp vardagen lite för Jossan. Medlemskap i diverse kriminella MC gäng är också ett plus. Har du inget eget MC gäng, men känner folk som är med i ett, kan det i vissa fall vara ok. Undantag kan också göras om du har planer på att bli medlem i ett MC gäng. 
Du ska helst vara fattig, eller möjligtvis rik men extremt snål, Jossan hatar att bli bjuden på saker.
killar som vill bjuda Jossan "på en bit mat" göre sig inte besväret att maila, då hon tycker detta är väldigt pinsamt.
Ett krav som inte går att kringgå är att du älskar vulgära kvinnor, och får inte bli avskräckt för en liten fjärt vid matbordet. Du få inte heller känna dig hotad av Jossans hund som troligtvis har 7 gånger så stora kulor som du själv.
Om du redan har en flickvän kan vara till din fördel, eller åtminstonde en hund.
Du bör inte på någotvis ha ett avvikande utseende, klädstil och defenitiv inget pinsamt dubbelnamn.
Du bör ha ett eget liv, gärna ett jobb utomlands eller dylikt så att Jossan inte behöver se/höra från dig så ofta, intresset brukar annars svalna relativt fort. Knarkproblem är Icke önskvärt!  Du bör vara svensk åtminstone 3 generationer tillbaks".

Jag kan också tillägga att Jossan gillar att åka båt, så en båt är väl plus i kanten. Vi har ju redan en båt i familjen, men eftersom att Jossan har gjort några allvarliga övertramp gällande Konstapelns lagföreskrifter i just den båten, så finns en viss risk att Jossan inte längre kommer få hedra oss med sin närvaro på sommarens utflykter. Hon bör dock ha lärt sig sin läxa och kommer troligtvis inte att varken tappa mat på golvet, gå in med skor, eller skaka av handduken i en båt igen.

desperat mamma söker kille till Jossan: (typbeskrivning 2)

"Ordnat liv, körkort, jobb och allt vad det innebär. Fötterna på jorden och redo att föra den efterhängsena dottern hädan.
Mc-anhängare undanbedes vänligt men bestämt." 


 
Sådär, nu är det väl bara att vänta och se! På bilden ovan kan du beskåda vad som kan bli "kvinnan i ditt liv"

Igår gjorde prutthunden inga "olyckor" inne på hela dagen. Det var helt underbart tyckte jag. I förrgår där emot var det värre. Då fick jag liksom nog.. Droppen var när hon sket inne ca en halvtimme efter att jag lagt mig. Vaknade av att det stank nåt så innihelvete illa.. Då va jag sur! dagen efter var jag så jävla laddad att jag smög på henne var hon än gick. Tog henne på bar gärning när hon pruttade i köket och gav henne på moppo. Efter det hände inga mer olyckor den dagen. Men men.. Nu sitter jag här i skrivande stund och andas skitlukt igen. Pratade med mamma i telefon och fick syn på henne åter igen i action inne i köket. Slängde i från mig telefonen och älgade dit, tog tag i nackskinnet på henne och väste "Nu jävlar hund! Nu blir det blocket för din del om du skiter inne igen!" Sen fick hon begrunda sina synder ute på trappen ett tag. Det där med blocket var ju bara ett tomt hot, men jag får väl hoppas att hon trodde mig och inte lämnar fler bruna presenter åt mig.

Tack å hej Leverpastej!

Jag har konstaterat att jag lider av svår PMS... Har inte funderat så mycket på det, men vissa dagar i månaden mår jag verkligen skit. Nu har jag börjat att kartlägga det hela. Fyllde i nån kalender på Libresse.se så nu får jag t.om påminnelser på sms när olika perioder drar igång. Hur som helst.. slutsatsen av kartläggningen är i af att jag är en riktig pms kossa. Bra dä, då  har jag ju en ursäkt för att bete mig som ett svin iaf några dagar i månaden. Men det värsta är ju att man blir så depp.. Jag funderar typ på livets mening och dessutom känner jag mig så groteskt ugly! Alltid under mina pmsperioder som jag drar igång bantingsprojekt osv. Hmm..

(P)eriod av extrem fulhet
(M)eningslöshet
(S)vår övervikt

Det är vad förkortningen står för! Eller, det är vad den borde stå för iallafall...

Förutom att jag förtillfället är en PMSkossa så är allt fantastiskt bra! Vi skriver på huspapprena i morgon! TJIOHOOO! Så jäkla skönt. Verkar vara bra grannar också, med barn i Leias ålder.  Tror att konstapeln känner dem sen gammalt i båda grannhusen. Han har dessutom försäkrat mig om, att han inte kommer att inleda en otrohets romans med någon av grannarna. Jag försökte få honom att inse att det faktist är standard när man flyttar till ett villa område, men han trodde mig inte... 

Prutthunden Ziri har börjat praktisera på dykeriet. Detta sker med handledning av  AGnes T Svansson ca 2 dagar i veckan. Hittils har det gått jättebra förutom några små incidenter.. Ziri fick nämligen en alldeles egen flytväst i samband med praktikstarten. Någonstans brast tyvärr  komunikationen och det visade sig att Ziri hade missförstått , vad den skulle användas till. Flytvästens huvudsyfte var ju att förhindra ev drunkningsolyckor, medans Ziri hade uppfattat det som att det var en tuggleksak. Något annat hon misstog för tuggleksak var en instruktionsmanual (som kostade ca 600:- och tog månader att få hem).  Igår fick hon uppdraget att fotografera en parkeringsplats inifrån bilen, medans Konstapeln handlade. Tyvärr för Konstapeln och hans 2500 kronors kamera så fick Ziri den inte att fungera. Detta i sin tur ledde till att hon fick ett vredesutbrott på kameran och bestämde sig för att mörda den. När konstapeln kom tillbaka till bilen var det bara smulor kvar. Han tog det dock ganska bra och var väldigt förstående när Ziri förklarade att det ändå var en skitkamera. Någon lön för praktikanten blir det dock inte tal på, inte på ett par månader iallafall. Funderar på att anmäla Ziri till programmet på tv, "ballar av stål". Så kunde man få följa henne varje vecka när hon hittade på nya sattyg att utsätta Lars för. Eldprovet skulle ju bli till sommaren, när hon ger sig lös på hans älskade båt hehe. Kan säga att jag inte skulle ha ballar nog att våga tugga sönder några av Lars tillhörigheter. En eloge till Ziri för detta. Bara hon växer ur det värsta valpiga tror jag dock att hon kommer bli en respekterad och omtyckt medarbetare på Dykeriet.

Praktikanten sitter och solar på arbetstid, i sin föredetta flytväst...


Fick ett mms av Sickan häromdagen, med ovanstående bild bifogad. Trodde nästan hon hade avlidit, har inte sett röken av henne sen hon fått jobb och blev karriärskvinna. Så här stod det: Jag har klippt mig dret kort. Är det fult?
Jag tycker hon blev fin, men elak som jag skrev jag tillbaks att hon såg lite läsbisk ut. Men jag skrev att det var ett skämt sen. (inte för att det är fel att vara läsbisk eller se läsbisk ut heller..) Sickan är ju fin i allt hon, det vet hon nog!

Nån som vet hur man vänder på bilderna?! Skit störigt att de hamnar på sidan..

På återseende/ T

I går var jag och konstapel Lars och kikade på ett hus. Vi skulle ju gärna vilja ha ett eget hus, konstapeln och jag. Problemet är ju bara att hitta ett. Eller köpa ett snarare...Nu återstår det att se, om vi får denna kåk eller ej! Under visningen bytte Lars tillfälligt skepnad från konstapel till inspektör och inspekterade allt som inspekteras kunde. Följande fel hittade han:
1. garaget var sönder möglat.
2. efter att ha lyst in med ficklampa och tryckt in så mycket han kunde av kroppen, utan att riskera att fastna, i krypvinden avslöjande han ännu ett misstänkt fall av mögel/fukt i isoleringen. Vidare kunde han även konstatera att det faktist syntes fukt ända in genom väggen
3. Golvet i vardagsrummet sviktade, kanske pga av hans vikt, kanske pga av fukt, eller ev. att det varit en vägg där innan.
4. Det luktade unket i tvättstugan
5. Det luktade unket i trädgården, efter att storebror Per släppt väder.
Dessa fel, speciellt det sistnämda ska vi i morgon, ta dit en snickare för att undersöka hur allvarligt läget är och hur det skall åtgärdas. Snickaren är vår kompis Leroy. Vi vär där igår kväll och frågade om han kunde hjälpa oss, det kunde han. Det var bra tyckte vi. Ziri tyckte också det var jättebra, hon blev så glad så hon lämnade en brun, avlång, stinkade present i hans kök. Hur som helst när Leroy kikat på huset ska vi ta ställning om det bli budgivning från vår sida eller ej!
Jag kunde mest konstatera att jag gillade huset och jag kommer att sörja en stund om vi inte får det. Har dock inga större förväntningar, vi har ju varit på gång ett tag med hus nu, men det skiter sig alltid på nåt vis. Oftast är det så enkelt som att nåt jävla aber bjuder mer än vad vi gör.

I går ringde jag min mamma 6 gånger. Det är inget ovanligt. I snitt ringer jag ungefär till henne 5 gånger om dagen.
Oftast vill jag inget. Jag brukar hitta på en anledning, och sen ringer jag. I går ringde jag först för att se  vad hon skulle göra under dagen. en tvångsmässig rutin jag gör, varje morgon. Sen fick hon vara i fred ett par timmar, sen funderade jag ut en ny anledning att ringa, den här gången ville jag berätta att de tagit bort visningen av huset på fredag, och att den nu bara var på torsdagen. Mamma var säkert skit intresserad?!  tre gånger ringde jag sen för att fråga om hon skulle med på husvisningen. Sen ringde jag efter husvisningen 1 gång för att redovisa hur det varit. I dag har jag bara ringt tre gånger, måste vara rekord! Med detta kan man ju dra slutsatsen att mamma är lite lätt förföljd. Och vad värre är, jag är inte den värsta stalkern hon har. Min syster är mycket värre. Hon leker att hon har flyttat hemifrån, skaffat egen lägenhet och allt, en perfekt täckmantel för vilken mammagris hon är. Den tjocka, feta navelsträngen ligger som en lång kabel mellan storgatan (där J bor) och granvägen (där mor bor) och I själva verket får mamma vara glad om Jossan ens sover i sin lägenhet. Mamma brukar ljuga ibland när hon är ledig, för att få vara i fred hemma. Syrran äter frukost, lunch och kvällsmat hos morsan och blir helt hysteriskt när hon inte vet var morsan är. Det blir vi iofs allihop. Åker mamma på någon form av utflykt utan för bostadens gränser, utan att ha meddelat detta och dessutom inte svarar i sin mobil, då går telefonkedjan varm. Är telefonkedjan resultats lös börjar panik ringningen åter igen till mammas mobil, som förövrigt måste vara otroligt välgjord eftersom den inte exploderat än. För ett tag sen gjorde mamma en sån här oanmäld utflykt till bergvik. När hon satte sig i bilen efter ca 2 timmars försvinnande,  och tittade på telefonen hade hon ca 20 missade samtal. Fördelningen av dom var väl ca 14 från Jossan, 2 från Pontus, 2 från mig, och 2 från Lena boy. När vi väl fått tag i henne har hon ofta en utskällning att vänta från minst en av familjemeddlemarna som hade velat följa med på vad hon nu var på. Stackars mamma.. men det positiva är att hon aldrig kommer att behöva bli en sån där stackare man läst om i tidningen, som dör och inte blir hittad på tre månader. Det skulle väl ta oss ca 4 minuter att spåra henne, sen skulle vi dö av sorg och hjälplöshet och begravas ihop klämda i samma kista som henne. Inte lätt att bli av med Hultman barnen precis.. Undrar om hon ammade oss för länge?! 

häj så länge!

För er kännedom!
Till alla er som följt det tragiska öde min förra dosa gick till möte:
Igår ringde jag till boxer tillverkaren Dilog och berättade min fruktansvärda historia. Jag förklarade med gråten i halsen hur mina tvkvällar var förevigt förstörda, om Zirirs ondskefulla dåd och om min sorg. Jag antar att killen i luren kunde känna/förstå min förtvivlan. Idag låg en ny dosa i min brevlåda!!!

Till dig min nya dosa: Jag ska förevigt vårda dig och skydda dig med mitt liv till döden skiljer oss åt.

Till killen som skickade min nya dosa: Jag älskar dig! Kom hit så lämnar jag Lars och gifter mig med dig! ( ta inte det sistnämnda bokstavligt, men ändå, Tack så hemskt möe!)

Tänk att det ska va så skoj med kiss å bajs?! eller?
Kändes som hela måndagen gick i det temat!
Det började redan tidigt på morgonen när jag var i skolan. Studiegruppsvis skulle vi redovisa olika språklekar som vi valt ut. En grupp läste upp en berättesle som handlade om jordensskapelse ur asatrons syn. Hur som helst, de läste berättelsen högt och i varje mening fattades ett ord, och då skulle den av oss som lyssnade, som var på tur  fylla i det ordet. Alla försökte seriöst och det var typ.. Midgård låg i en ....(å så sa nån typ skog)... där bodde gudarna som hette...(oden...sa nån) sen när det väl var min tur var det väl typ "å jättarna skapade en jättestor...(fyll i ordet).. var på jag fullföljde den meningen med att svara "en jättestor bajskorv".. Riktig sandlådenivå på mig! Först blev det alldeles tyst men eftersom jag tyckte att jag otroligt rolig kunde jag inte låta bli att fnissa, å så börja tjejjen breve mig å fnittra osv, kiss å bajs är tydligen ganska kul trots allt.

När jag kom hem hämtade jag Leia på dagis, och dagen fortsatte i samma anda. Vi hade ett väldigt givade samtal Leia och jag.. Det löd som följande:

leia:

- kan jag få servett (våtservett)

jag:

- Jaha ok, men bara 1! servetten ska man inte ha att leka med, man ska ha dem och torka sig i rumpen med!

Leia- torka bajen torka bajen torka bajen (x 30)

Leia fortfarande, ytterligare 10 min senare:

-torka bajen torka bajen osv.

Öronproppar, står på inköpslistan

Ett par timmar senare åkte jag till min kära mor, vi satt i soffan och glodde. Då kom min snuskiga bror ut ur sin håla och gjorde entre i vardagsrummet. På sig hade han endast ett par kalsonger och ett färskt knullrufs. Han såg overkligt nöjd ut och förklarade för mamma att han precis fått ett jobb. Han skulle vara testperson och få undersökningar skickade till sig i bland. För detta besvär skulle han få hela 60 svenska riksdaler. Å då snackar vi per undersökning! typ nån i veckan..
Mamma gratulerade Pontus för den nya karriären och för att han troligtvis snart skulle vara näst intill ekonomiskt oberonde. Mamma passade även på att tala om för den nyrike att han såg jävligt lycklig ut. Pontus försäkrade dock om att det inte hade något med alla pengar han skulle tjäna att göra, utan lycklig var han för att han var naken. suck...
Plötsligt kände jag en välbekant doft.. prutthunden Ziri åter igen! Någonstans låg en rykande kabel, det kunde jag konstatera. Med tanke på Pontus nya karriär, tänkte jag att han kanske ville ha ett litet extra knäck vid sidan av så jag erbjöd honom en tjuga för att leta upp skiten och ta upp den. Pontus avböjde men rekomenderade mig vidare till den yngre brodern, Pontus försäkrade mig om att, för hela 20 kr skulle han säkert t.o.m äta upp skiten. Jag gick och tog upp det själv istället. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med bajsandet!! Lite tröttsamt, men hemma är hon iaf så gott som rumsren, det är när man kommer hem till andra som hon inte riktigt förstår tror jag.

Jag hade dessutom mammas bärbara dator i knät, vilket gav mig ytterligare ett tillfälle att utöva min kiss och bajs humor. Det är nämligen så att syster Jossan har msn på den datorn, som olyckligt nog (för henne) loggar in automatiskt när man sätter på datorn. Har inte berättat för Jossi vad jag gjorde än, men jag antar hon läser här..I af, Jossans kompis Emsevik (stod det att han hette iaf) skrev i tron om att det var Jossan..

(kopierade "jossans" samtal från msn):
 
Emsevik säger:
Fick reda på va de va  
Jossan ... säger:
aah
Emsevik säger:
Du visste eller?
Jossan ... säger:
att jag luktar fis?
Emsevik säger:
what?  
Jossan ... säger:
ja har du aldrig märkt det? hela tiden..som ett jävla moln som aldrig lämnar mig
Emsevik säger:
hahaha nej men de stämmer säkert  
Jossan ... säger:
ja jag är helt knäckt..funderar på å gå te doktorn?! kan inte va normal, tjugo år och helt slapp i ringen?!

Sen plötsligt loggades jag ur, antar att det var Jossan som loggade in från en annan dator.

Inne på mammas toa kan man tydligt se att mamma har ett problem som hon säkert funderat mycket på hur hon ska få bukt med. På ett otroligt kreativt sätt har mamma utformat skylten som visas nedan på ett foto. Den uppmärksamme kan se att den uppenbarligen inte funkar så bra, texten på skylten har utsatts för någon form av väta, kan det vara kiss? Snacka om den ultimata typen av trots!? Att pinka på mammas bedjande skylt...


jaja... idag har jag varit på promenad med Sickan å mina vovvar! Med beach 2009 i sikte så fortsätter operation självsvält ett tag till! Urk säger jag bara! Men innan jag beslöt mig för att börja banta så räknade jag ut, att om jag skulle fortsätta gå upp i vikt i samma takt så skulle det ta mig ca 3 år att slicka hundra kilos strecket på vågen. Den tanken gör det ganska lätt att hålla sig för skratt! 

Doggsen blev trötta iallafall:-)


Lunch menyn serverad på en liten assiet (hur fan stavas det?! astjärt??aschett)
en halv potatis och en kassler skiva! Mums!! Sen äter jag ju väldigt mycket frukt oxå..å ett ägg till frukost!Hurra!

Leia fick mos det lyckot!


Zirir var gör sugen å väntade med spänning, om något av ren händelse skulle dimpa ner från bordet!

jooo, kan inte fatta att jag glömde skriva om det mest fruktansvärda som drabbat mig på flera veckor! Vet inte riktigt vart jag ska börja, tror jag tar det från scratch, jag och Leia var och handlade på ica. Hundarna hade fått mitt fulla förtroende att vara själva i hemmet.  Väl hemma från min vistelse på ica gjorde jag en hemsk upptäckt!

Min dosa!!!!! Det känns alldeles tomt inom mig varenda gång reklamen börjar, vad fan ska jag zappa med?! Detta innbär jag att jag måste lyfta mina förövrigt alldeles för tunga skinkor från soffan, och byta kanal "manuellt" på boxern... vem fan orkar det?! Skyldig till detta dåd är ingen annan än en liten skamfläck vid namn Ziri... Det värsta är att hon inte ens verkar ha dåligt samvete, hon sabbade mina tvkvällar för en lång tid framöver utan att ens blinka på ett par sekunder skulle jag gissa...funderar än på hur hon ska återgälda mig för detta. Dessa hundar, eller valpar kanske man ska säga.. hon är ju bara 6 månader, men ändå!  Jag fråga lite desperat, Lars om han trodde han kunde laga den, han sa nej och jag dog litegrann inombords. Böööhuuubuhu 

Har just insett mina begränsningar vad gäller webbdesign..Om det ens är rätt ord att använda angående designen av den här tillsynes fattiga bloggen. Får be min kära syster om hjälp, hon kanske kan hjälpa mig att snygga till det lite!
Skamligt efter att ha spenderat mina gymnasiedagar på mediaprogrammet, men men:-S Jag lärde mig mycket annat användbart under gymnasietiden, typ att fullast vinner?! näee.. så är det inte va?

Egentligen undar jag vad den här bloggen ska handla om, och ännu mer undar jag vem i hela friden som ska läsa den?
Vi låter framtiden utvisa det helt enkelt! Kanske händer mig nåt coolt en vacker dag som gör mitt liv super intressant att läsa om!? Idag har det inte gjort det iaf, hänt något super intressant alltså.. Det roligaste va typ att vår lilla prutthund Ziri hade skete i  min sambo Lars bil. Alla som känner min pedantiskte, petnils till sambo förstår att detta var en smärre katastrof för honom. Jag å andra sidan fnissade hejvilt efter att ha mottagit detta bajsbesked via sms. Såg det framför mig, hur Lars satt i godan ro och körde, säkert sjöng han med till någon gammal dansbandsdänga, och plötsligt som en blixt från klar himmel börjar det osa skit! Han tvärnitade säkert och vände sig om mot baksätet, och såg då hur Ziri satt och konkade, hade han haft något hår skulle han säkert slitit av det...Nu vet jag inte om det var så här det gick till, men i min fantasi var det så iaf.

mja ja..i brist på annat, här är lite info om mig!

Namn: Therese (man kan ju ana det på bloggens namn)
Bor: i en fattig komun kallad Kil, här finns absolut inget att se eller göra, men jag trivs bra ändå.
Familj och personer som gör livet värt att leva: Sambon Lars (som jag i största hemlighet kallar för konstapel Lars eller polisen, honom älskar jag oändligt)
Dottern Leia 3 år(busfrö, stönträ, underbar, go och tyvärr en djurplågare av rang men jag älskar henne mest i världen ändå) Har även två ludna barn, den ena värre än den andra- Agnes och Ziri. Båda av rasen staffordshire bullterrier. Jossan, vet jag inte vilken ras hon är av men hon är min obotligt lata, störda men underbara syster) Mamma Stina, (spindeln i nätet, är liksom hela familjens hjärna skulle man kunna säga, ingen gör något utan att fråga mammas råd först..utom möjligtvis Jossan, hon gör allt utan att tänka överhuvudtaget) jag har dessutom tre bröder och en pappa. Pappa heter Thomas, i våra kretsar även känd som kapten Hultman, han är lugnet själv som aldrig jagat upp sig, förutom det är han ofta väldigt rolig, fast det tror jag inte han vet om. Han har alltid schemat fullspäckat?!  Två som icke är att förglömma är väl även mina två vapendragare, Caroline och Sickan. Caroline är i högsta grad en normal människa med båda fötterna på jorden, medans Sickan är ett kapitel för sig. Sickans motto är tala först tänk sen, skulle jag gissa? De är iallafall fantastiska vänner och jag värderar dom högt:-)
Ålder: 15 (+10)
Sysselsättning: lärarstudent och morsa på heltid
Intressen: Förutom det uppenbara som är min familj, pyssla och grejja, jag är en självutnämnd handyman. Tvserier gör dagen värd att uthärda ibland-typ desprate housewifes, Greys osv. Just det, jag gör ju smycken också! www.silversmycken.blogg.se

Thats it för idag! Ska ladda upp lite bilder efter helgens utevistelse med vovvarna!