theresehultman

Gjorde en vild och galen chansning i går, körde upp fast jag egentligen behöver öva en hel del till.
Visste med ganska stor säkerhet vad utgången av det hela skulle bli och visst blev det så?!
Körning ej godkänd! Tack och lov slutade det inte riktigt så illa som i visionerna jag hade i bussen på vägen dit.
Fick nästintill ångestliknande attacker med svettningar och en sann övertygelse om att min, såväl som vägverkets kontrollants sista dag var kommen. Vi överlevde dock. Båda två.

Enda personen jag faktist var nära att ta livet av igår var körskoleläraren, som skulle ge mig körlektioner innan uppkörningen.
Hur?
Jo, bilen stod i en liten backe, handbroms var ej ilagd. Läraren skulle sätta på övningskörningsskylten på bilens bakdel. Jag trycker in kopplingen för att se om jag "når ordentligt". Nådde gjorde jag. Gott och väl. Och bilen sattes i rullning bakåt. Trafikläraren hann med nöd och näppe hoppa undan. Jag fick stopp på bilen, men kunde inte låta bli att se rubrikerna i morgondagens tidning, framför mig:
"Gravid körskoleelev körde över lärare".
Läraren försäkrade mig dock om att det inte var någon fara, och att jag bara NÄSTAN gjort, vad många säkert önskat att göra.
Han måste ha höga tankar om sig själv?

Åter till uppkörningen. Jag hade noll koll på vilka regler som egentligen gäller vid en större 4 vägskorsning med rödljus och övergångställen. Förutom det uppenbara att röd betyder stanna osv. Linn körde runt mig innan uppkörningen och försökte förklara:
Den som har kortast väg fram kör först.
Jag försökte memorera samtidigt som vi körde genom korsningen som två fån. Fram och tillbaka. Många gånger.

När jag väl kom till korsningen med uppköraren:
Sunne drabbas av strömavbrott. Med andra ord:
Precis när jag kör fram till korsningen slocknar trafikljusen framför mig. I samband med nedläckningen av trafikljusen, slocknade min hjärna också.
Det enda jag kunde tänka var:  
"Nu jävlar råder djungelns lag" och med andan i halsen hävde jag mig ut i korsningen. Inte vet jag om det var min tur, antagligen inte. I papprena jag fick av uppköraren sen var nämligen ej godkänt i kryssat, dels för att jag stått för nära till höger? Men också för att jag hade bristande kunskaper om riskbedömning mm i samband med vägkorsning.

Jag lyckades slänga i 4ans växel av misstag, istället för tvåan när jag skulle köra av en avfart från 45:an också. Det var inte heller så bra.

Jag är något av en trafikfara i samband med backning, eftersom att jag tydligen bara tittade bakåt i bakrutan och inte i speglarna när jag backade runt hörn. Inte bra.

Men jag fick godkänt på ganska många andra saker:

körning på smal/krokig väg
Vändning på lämplig plats
Körning över järnvägspår
Säkerhetskontroll
start i lutning
infart och körning på landsväg
oskyddade trafikanter

DESSUTOM klarade jag iaf teorin igår, vilket var ett steg i rätt riktning!

Ny uppkörning är bokad, men det får bli efter Baby Berg är född. Om jag inte går över tiden förstås. Då ligger han i magen även nästa uppkörning.

Idag ringde jag försäkringskassan. Det var över 300 st före mig i kön?! Herre gud...

Caroline och Andreas baby är född. Jag är sjukt avis (men inte missunnsam)  kan jag säga. Inte på själva förlossningen som tog evigheter men på att det är klart nu, och att de fått sin fina bäbis!  Caroline är väl värd det, vilken kämpe! Andreas också så klart! Kan tro att han är stolt:-)
Vet inte om jag vågar titta på underverket när de kommer hem. Mina känslor hamnar i svall bara jag tänker på det lilla knytet och att min Caroline blivit mamma. Får tårar i ögonen och kämpar för att inte börja grina varenda gång. Hemma är väl en sak, men på tågstationen och bussen där känslosvallningarna drabbade mig igår... Det känns ju lite onödigt. Folk måste trott att jag var fläng. Det är jag ju i och för sig. Men ändå. Så himla underbart är det iallafall. Bäbisen är förstås supersöt, om bildmatrialet jag mottagit inte ljuger. Med världens sötaste och stoltaste föräldrar. Buhuhu, nu blir jag rörd igen. Skulle vilja föda min bäbis snart och få kontroll över min kropp och mina känslor igen.   

min kille är väldigt stilig.
Undrar om han kommer från Värmland?
På länken nedan kan du beskåda Konstapelns two minutes of fame, även Dodgen fick sig en stund i strålkastarljuset. Härligt!


http://svtplay.se/v/2003249/varmlandsnytt/16_5_19_55?sb,p103388,2,f,-1

(inslaget kommer efter gravskändning och karlstad mord...)

Övrigt:
Förtillfället går jag i väntans tider. Hur går det egentligen för Caroline och Andreas? Det är frågan på allas läppar just nu. Jag är så nyfiken att jag vet varken ut eller in. Fast jag klandrar dem inte, man har betydligt viktigare saker för sig på BB än att underrätta nyfikna vänner :-)

Idag (i kväll?) ska min kille, Konstapeln i egen hög person, vara med på tv.
Ville bara tipsa om det så att ni kan se honom stå där och sola sig i sin stjärnglans. Kommer inte ihåg om det var på ettan eller tvåan, men värmlands nytt iallafall..
Är det någon som vill ha autografer kan ni väl i såfall, åka till "verkstan" vid scan (under arbetstid) och söka honom där. Jag orkar inte med en massa spring här hemma. Har nyss planterat pijoner som jag inte vill ha nedtrampade av en massa galna fans.

Hjälp vad jag grinade i går. Hela facet svullnade till oigenkännelighet (nästan iallafall)
Orsak? :

hachiko a dog's story


Att den är verklighetsbaserad gjorde ju inte saken mindre sorglig.
Eller vacker kanske man ska säga...
BUHUHUHUUUHUUUUUU
Förövrigt är det en Lasse Hellström resigerad film!
Se den nu. Ha en toarulle nära tillhands bara... 

TROTS
TROTS
TROTS

På senaste har jag
ofta känt mig totalt misslyckad            
Som mamma

Min fina goa tjej, lyssnar inte ett skit på vad jag säger
Allt är tvärt emot
Hon flamsar
Tramsar
Skriker
Gapar
Totalt ofokuserad på allt vad man ber henne om

Det krävs en ängels tålamod för att inte bli förbannad
och skrika rakt ut
Vem har en ängels tålamod?
Inte jag
Att man kan bli så arg
På den man älskar mest 

När man bett ungen ta på sig kläderna 25 gånger
När man tjatat och hotat
Och tillslut får syn på ungen som:
Tagit på sig brallorna ut och in, bak och fram
Stoppat båda sina ben, i ett byxben
Samt dragit tröjan över huvudet
Men "glömt" att stoppa i armarna i ärmarna
Möjligtvis att ena armen är i stoppad
Om man har tur
Då går luften och orken ur

Striden som utkämpades innan ovanstående scenario
Den, när kläderna skulle väljas ut
Att enas om vad lilla fröken skulle ta på sig
Den ska vi inte ens prata om

Bara en sådan sak som att tänderna ska bli borstade
Och sen skölja munnen
Och torka den?
Kan man det utan att riva ner varenda handduk i badrummet?
Tydligen inte

Tänk att det ska vara så skoj att säga bajskorv

Och

Bajsmamma
BAJSMAMMA
BAAAAAAAJSMAMMA

Bajsmamman känner sig helt jävla uppgiven
Men tur är väl då
Att bajsmamman är läskunnig
Och kan förstå att hon är långt i från ensam
om att vara en bajsmamma

Plötsligt kändes allt mycket bättre:

Citat ur "Trotsboken"


*"Livet med en 4-åring kan ofta beskrivas som jättarnas kamp med våldsamma sammandrabbningar, en kamp där alla medel är tillåtna. Tidigare har livet med barnet varit ganska enkelt och tätt. Någon gång kring 4-årsåldern kommer man in i en återvändsgränd och känner sig totalt hjälplös. De stratigier man använt tidigare i uppfostran och samvaron med barnet fungerar inte längre. Det blir kaos hemma."

*"Föräldrarna känner sig totalt misslyckade. De hör sig själva säga och göra saker de aldrig trott om sig. Men all denna kamp är nödvändig! I sin styrka och känslighet behöver barnen i själva verket kampen."

*"Många av oss föräldrar som tänkt oss en demokratisk och "stillsam" uppfostran där vi lugnt talar barnet till rätta, blir helt förtvivlade när vi inte klarar av att behålla lugnet och själva börjar skrika och gorma och kanske till och med tar hårt i barnet. Vi tycker att vi misslyckats helt och anklagar oss själva: jag, som är barnets förälder och som älskar henne mest av alla, är den som blir så ursinnig på henne och uppför mig så fel."

*"Kampen är urjobbig, ibland kan man känna att man inte tycker om ungen. Men det är förälderns uppgift att strida med barnet och hjälpa henne ur det här förvirrade tillståndet som 4-årsåldern innebär."

*"Barnet behöver vår ilska och vårt motstånd. Man inte bara får lov att bli fruktansvärt arg på sin trilskandes 4-åring, man bör och behöver bli arg."

Jag är förkyld så inni h*vete.
Det är synd om mig.
Jag tycker det.
Inget går liksom åt mitt håll idag.

Leia = minitonåring, trotsmadame utan dess like.
Säger jag si, säger hon så
Säger jag nej, säger hon jo
Säger jag Jo, säger hon nej
Osv.

Fashinerande ålder, den där trotsåldern.
Dessutom har hon redan börjat planera för hur hon ska trotsa mig och vad hon inte tänker göra, ganska långt fram i tiden.
I morse:

Leia: Du mamma! När jag blir stor, då tänker jag aldrig laga mat!
Jag: jasså?
Leia: Du får laga mat till mig då, jag kanske kan städa men inte laga mat
Jag: Ok? Ja, det går väl bra
Leia: Men mest ska jag sitta och titta på vad Lars gör 
Jag: Ja, det låter ju som en bra plan..

Åter till hur synd det är om mig.
Igår nös jag så jag trodde att en av två alternativ inträffade:
A: Mitt revben gick av
B: Mitt revben fick en spricka
Satan vad ont det gjorde. Hörde hur det knäckte till nästan och jag kunde knappt sova på den sidan sen.
Idag känns det lite bättre, vilket får mig att tro att ingen av de övre alternativen stämde ändå.

Vår hemtelefon fungerar inte. Den fungerar ungefär var tredje dag. Helt schizo..
Min utbetalningslapp från försäkringskassan fungerade inte heller. Försökte lösa in den, men det gick inte.
Måste ringa FK. När telefonen nu kan tänkas fungera.

Hade tänkt ringa och beställa tapet till Lill-Lars rum idag också. Men - Vår telefon funkar ju inte...Har ju typ 5 spänn på min mobil, å de tänker jag inte offra på varken försäkringsakassan eller tapeter. 

Slutklagat. Nu ska jag gå å dra något gammalt över mig
  

Min kille, världens bästa kille, Byggare-Bob


Hur fint?! Leia blev väldigt nöjd med sitt nya rum och nya sängen!

kära dagbok (!)

Idag sprätte Konstapeln upp klockan 06:30 ur sängen. Att det var lördag tog han ingen notis om.
Innan han ens fått frukost i magen stod han ute på gräsmattan, grävde rabatter och flyttade alla rosorna till altanväggen. När klockan var runt 8 var även jag, den feta frun, ute och grävde. Gjorde en ny "rabatt" till alla tulpaner och tryckte ner dem där. Folk som tvingats ut med sina morgonpigga hundar, trodde antagligen inte vi var kloka, men nu är det gjort iallafall.

Idag ska min drifiga karl bygga Leia lus nya säng/koja. Själv tänkte jag mest övervaka bygget. Kanske peka och ha åsikter. Chefa lite. 

Häj! 

Någon som har ett par små, nätta och schysta pumps (helst med stilettklackar) att låna ut?



Såna här fötter får man när man är gravid och inte inser sina begränsningar.

Men fint det blir det nog:-)


Så här blev tapeten i sovrummet föresten!

urk säger jag bara!

Leia har typ stukat sitt lilla knä efter att ha hoppat studsmatta hos mormor. Svårt att bedöma hur allvarligt det är men hon beter sig ungefär som att benet skulle ligga kvar på mormors gräsmatta. Att hon inte kan stoppa in nappen själv eller dra en tröja över huvudet verkar också ha med stukningen i knät att göra. Märkligt.. Allt händer förstås när Konstapeln är på utflykt också. I morgon kommer han hem. Tills dess får jag snällt bära Leia överallt hon pekar. Perfekt för min trasiga rygg. 
När jag inte roar mig med att vara slav åt flickan utan ben, så målar jag om i Leias nya rum. Fy fan va fint det kommer bli. Om jag hinner bli klar innan ryggen knäcks i två bitar vill säga.

Undrar om Agnes T Svansson har en formsvacka?
Eller om hon bara saknar Konstapeln. Hon vandrar runt här hemma och ser ut som om hon sålt smöret och tappat stålarna. Ihop kurad med uppruggad päls. Sitter vid dörren och hänger med huvudet.. Vet inte vad det är. Får nog ta en tur till doktorn om hon inte piggar på sig.

Ziri däremot är frisk som en nötkärna. Hon har inte tappat sitt knä eller fått ryggen knäckt i två bitar.
I går stod hon vid buskarna och skällde hysteriskt på vår fantastiskt hundrädda granne. Antar han trodde att hans sista syfte här på jorden skulle vara att bli frukost åt det skällande skrället.  
Jag skämdes. Ziri fattade som vanligt inget. Grannen fick gå in och byta kallingar. 
Fick senare veta av grannens fru att de tillsammans gått igenom strategier för hur han skulle bete sig om Ziri en dag skulle hoppa över staketet. Jag föreslog vattenslangen.

Lördag den 1/5 2010

Konstapeln säljer, idag, vår fina båt Smöla.
I morgon skall den nya plåtkontainern hämtas. Konstapelns tankeverksamhet senaste dagarna har nog mest förbrukats till att fantisera om vilka han ska bjuda på pomfrittes nere vi Örnäs till sommarn. Plåtkontainern är nämligen mycket välutrustad och har en ugn. Johan ska få pomfritt. Det bestämdes igår över telefon. Kanske Morgan och Anita också. Det där med namn har han däremot inte lagt något större krut på. Vad tror ni kontainern ska heta?
Det är inte något fyndigt som Pomfritten eller Fritösen..
Håll i er nu!

Smöla 2

Jaja..

Idag händer andra saker också.

Vi ska storhandla
Köpa golv till Leias nya rum
Köpa tapet till Leias nya rum
Köpa färg till Leias nya rum

Sen ska vi greja

Och rulla oss i tusenlapparna (i morgon investeras de ju igen..) som vi fick för båten.

Såg nyss att jag fick VG i specialpedagogik! Högsta betyg med andra ord. Känns bra!
Det kan jag ju alltid gnida in i BVC kärringens face nästa gång hon kommer dragandes med sina teorier efter 15 minuters hörsel/syn undersökning muhaha