gott nytt år allihop!!!
Färjan-Håkan Träffades av en kokosnöt
Håkan fick en ordentligen bula.
Hoppas er start på det nya året blir bättre än stackars "Färjan Håkans". Läste nyss om hans öde i Aftonbladet, som förövrigt, troligen hade ganska lite att skriva om. Måste ju har varit fruktansvärt för honom. I intervjun berättar han öppenhjärtat om hur det plötsligt bara sa Pang. Nöten hade träffat honom mitt i planeten. Orkar man läsa hela den mycket gripande intervjun får man även veta att han lovat att åka in till sjukhuset "om det börjar snurra i skallen" på honom.
Väldigt spännande... Ganska skönt ändå när man läser om sådant här i tidningen, då vet man att det inte hänt speciellt mycket i världen för tillfället.
Hur som helst! Idag är det nyårsafton! Agnes absolut värsta tid på året. Smällare och raketer är djävulens påfund enligt henne. Snälla som vi är har vi lyckats för typ 3 året i rad att skaffa ett tillfälligt boende utanför civilisationen. Alltså slipper Agnes höra skjutandet även detta år. Tror det kommer att bli jätte mysigt! Konstapeln bodde på ett ställe (Tössestugan) i jobbet, vars ägarinna erbjöd sig att låta oss vara där över nyår, när han berättat om hundarna, fast än att hon egentligen hade stängt. Tänk vilka snälla männsikor det finns:-) Vi kommer alltså att bli helt ensammna. Lite "the shining" varning, men å andra sidan..Jag har ju Konstapeln. Kan med andra ord bara önska alla spöken o gastar lycka till...
Här kommer vi att husera, hela huset för oss själva:-)
Jag ska laga en tre rätters middag, sen ska vi bara jäsa o må gött, Leia, Konstapeln, Ziri, Agnes och jag. Hela familjen:-)
Gott nytt!
BUHUHU!!
såg precis filmen "My Sister`s keeper" . Den kan jag rekomendera för alla snyftfilmsfantaster. Väldigt gripande, lite udda med hög bölfaktor.
Jag ger den 7 av 10 på grinskalan vilket innebär att det kommer tårar såväl som snor. Finns även risk för en mildare huvudvärk av den tillfälliga vätskebristen och huden i ansiktet kan bli flammigt. Svartrandigt i vissa fall om du har mascara.
Jag har faktiskt börjat att ifråga sätta mina egna motiv för att se såna här filmer? Gillar jag att grina? Eller gillar jag att mina bekymmer plötsligt känns som en gnutta hundskit under skon jämfört med problematiken som utspelas i filmen?
den Hultmanska julen. En gripande bildserie.
Det årliga julfirandet i den Hultmanska familjen inleds som så sig bör
med ett traditionsenligt julbord. Här finns mat för alla smaklökar. Här finns mat
för ett helt U-land. Sånt får man inte skoja om. Vad jag menar är, att här
finns för mycket mat. Även det ett återkommande inslag. Efter varje jul, får man äta julmat i ca 2 veckor.
Jossan visar ingen barmhärtiget. Inte ens på julafton. Mamma fick slita henne
ur julklappshögen tillslut.
Tomten kommer varje år. Efter detta år vet vi dock ej säkert om han behagar
komma tillbaka. Hans visit började på ett mycket beklagligt sätt och kostade honom
nästan något dyrare än ett par julklappar. Ty han förlorade nästan livhanken. Leia öppnade i all sin iver
altandörren när hon fick syn på tomtens lykta och släppte ut tre blodtörstiga hundar efter honom. Värt att tillägga är att hundarna ej uppskattade tomtens besök.
Efter att Jossan i grevens tid lyckats fånga in Kingen som cirkulerade morrande kring självaste tomtefar, kunde han äntligen forstätta sin vandring mot ytterdörren. Leia fick julklappar trots att hon nästan fått tomten eliminerad. Det var storsint tycker jag.
kapten Hultman påstod sig vara mannen som talar med hundar och hånglade upp husets jyckar.
Han skrävlade och skröt om att han hade samma effekt på brudarna i baren.
Senare avslöjade vi honom med att ha mungipan full med kola. Det förklarar varför hundarna var som iglar. Lite sanningen låg det väl i påståendet med brudarna kan erkännas, om man förminskar ner det en aning. Kapten har nämligen, för inte så länge sedan, lyckats få en date efter ca 10 år av helt frivilligt celibat. Som lök på laxen kan jag avslöja att daten inte är Kingston. Hur detta utveckals återstår att se. Kul för fadern tycker jag.
Kapten har ingen förståelse för att alla inte fixar hans tempo vad gäller alkohol.
Här ligger Theo. Ett levande bevis på Kaptens ovilja att låta folk spendera en rofylld nykter jul.
Antar att Kapten, av ren godhet, proppasade på att bjuda, stackarn som inte kunde säga nej, på ca 10 snapsar och en halv flarre med jägermeister. Tyvärr fick detta inte helt oanade konsekvenser och Theo fick, som sagt och synes inta ryggläge.
Ziri ställde upp som Theos stand in och hånglade med Jossan, trots att hon luktade sill.
Avslutningsvis...
fläskpannkakan!
ÖL byggde denna vackra kropp.. Eller inte! Bilden är förövrigt tagen och stulen av mästerfotografen som stinker curry och kallas för Dinkie. Magen är dock min.
GOD JUL!!!
Ville bara önska alla en riktigt god jul!
Sitter här i väntans stund som avgör hur god undertecknads jul blir :-S
Pga av bristande omdöme tryckte jag in inte mindre än två ullmattor i tvättmaskinen och körde igång den. Hela 60 grader, svårtsmutsat program var jag dessutom tvungen att välja. Hur gick det kan man undra? JOoo, i skrivande stund ligger Konstapeln på knä med huvudet i tvättmaskinen och sliter ur rester av mina föredetta mattor. Vågar inte gå in och kika men jag antar att han samtidigt, även sliter av det lilla hår han har kvar på huvudet.
Min julklapp till hushållskassan i år får bli ett stort gapande hål. Eller det kanske kan bli en fin julklapp till morsan. Hon kan få tvätta mina lortiga trosor och Konstapelns fisbruna kalsonger till vi har råd att köpa en ny tvättmaskin, troligen blir det under hela 2010.
Jaja. håll tummar o tår att Konstapelns rensande fungerar...
Förövrigt har jag julstädat och fixat hela dagen, så förutom den kaputta tvättmaskinen så känner jag mig redo för julfirande i morgon!!!
Har inga värre förhoppningar om att jag ska få något av tomten. Antar att det faller på att man ska ha varit snäll i ett helt år. Men av min kära familj kan jag säkert få ett å annat paket!
God jul!!!
Sitter här i väntans stund som avgör hur god undertecknads jul blir :-S
Pga av bristande omdöme tryckte jag in inte mindre än två ullmattor i tvättmaskinen och körde igång den. Hela 60 grader, svårtsmutsat program var jag dessutom tvungen att välja. Hur gick det kan man undra? JOoo, i skrivande stund ligger Konstapeln på knä med huvudet i tvättmaskinen och sliter ur rester av mina föredetta mattor. Vågar inte gå in och kika men jag antar att han samtidigt, även sliter av det lilla hår han har kvar på huvudet.
Min julklapp till hushållskassan i år får bli ett stort gapande hål. Eller det kanske kan bli en fin julklapp till morsan. Hon kan få tvätta mina lortiga trosor och Konstapelns fisbruna kalsonger till vi har råd att köpa en ny tvättmaskin, troligen blir det under hela 2010.
Jaja. håll tummar o tår att Konstapelns rensande fungerar...
Förövrigt har jag julstädat och fixat hela dagen, så förutom den kaputta tvättmaskinen så känner jag mig redo för julfirande i morgon!!!
Har inga värre förhoppningar om att jag ska få något av tomten. Antar att det faller på att man ska ha varit snäll i ett helt år. Men av min kära familj kan jag säkert få ett å annat paket!
God jul!!!
LARSA SKA BLI FARSA (och bloggens återkomst)
hej på er!
Det har varit ett långt uppehåll! Vet Att flera av er har lidit av svår separationsångest (?). Ska blåsa liv i den här döda bloggen nu!
OK! Mycket har hänt sen senast!
Kan ju börja med att uppdatera er om huset, vi bor kvar. Är det färdig renoverat? NEJ. Kommer det att bli färdig renoverat? Troligen inte. Men vi trivs här. Konstapeln struttar runt och känner sig som en godsägare av rang. Ofta kan han säga "jaha, då har man ett eget hus då", eller "oj va härligt att ha ett eget hus". Han är nöjd. Jag är nöjd. Leia är nöjd. Agnes och Prutthunden är också nöjda.
Vi körde stenhårt med renoverandet från början. Sen avtog det.. Vi som först målade arslet av oss rent ut sagt. Sen plötsligt hände det. Det man aldrig trott om sig själv. Vi blev hemmablinda och slutade förfäras över listbiten som fattas och vi ser inte längre fläcken som vi glömt måla. Får ta nya friska tag snart.
Jaha, nyhet nummer två och största anledningen till att jag skippat bloggandet sista tiden är ju att vi ska få en liten bäbbe i juni. Känns som funderingar, förväntningar kring detta tar en ganska stor plats i mitt liv, och det kändes lite meningslöst att blogga när man inte kunde skriva om det. Vi va ju lite hemliga i början:-) Nu är jag fetare än julgrisen så det är ju lika bra att bekräfta spekuleringarna. Ja- jag är fet. Ja- det är för att jag är gravid.
Tror iofs inte att så många har reflekterat över min fläskighet efter som vädret inte direkt tillåter att man glider runt på storgatan utan jacka. Min dunjacka kamoflerar det mesta.
Så var det med det och därav rubriken Larsa ska bli farsa.
Vi är såklart jätteglada över detta och Leia tror att hon ska få en egen bäbis, hon vägrar höra talas om att hon ska bli stora syster, men hon vill gärna ha en lilla syster. (?) Tror inte riktigt hon förstår haha:-)
Det finns många (?) roliga saker med att vara gravid.
1. Det är ganska spännande, vem är det där inne i magen egentligen?
2. Man får uppmärksamhet, plötsligt vill alla veta hur man mår, hur långt det är kvar och av någon anledning hur mycket man gått upp i vikt.
3. Man känner sig speciell, kvinnor har fött barn så länge människan funnits på jorden, ändå känner man sig speciell som lyckats med detta konstycke att bli gravid. (alla kan ju inte få barn heller, så man har ju all rätt att känna sig lyckligt lottad)
Saker som är mindre roliga:
HUMÖRET. Jag är och har alltid varit en drake. Men nu är jag drakarnas överhuvud. Lycklig och förväntans full byts snabbt ut mot förstörd och förtvivlad. Konstapeln har fått kapitulera. Han är väl medveten om risken att få en stekpanna i huvudet och håller därmed en lägre profil. När jag tänker efter, kanske det här skulle läggas till som en punkt för de positiva sakerna med graviditeten. Med detta säger jag inte att jag går runt och är 100% ondskefull. Jag har fortfarande mina ljusa sidor. Jag är exempelvis otroligt känslosam och gråter för andras skull. Jag har en inlevelseförmåga som inte är av denna värld just nu. Till allas förmån utom Konstapeln då förstås. Han förväntas kunna läsa mina tankar. Fast jag vet att han inte kan det. Stackarn. Men han går ju inte lottlös ur det hela iallafall:-) Han kommer att bli en fantastisk pappa! Det vet jag, för han är ju underbar med Leia.
VIKTEN: Jag tillhör kategorin "gravida fläskberg" som använder graviditeten som ursäkt för att komma undan med mitt frosseri. Tack och lov förvandlades godisråttan i mig till matälskare i samband med befruktning och nu frossar jag hellre i julskinka och filmjölk än choklad. Tyvärr verkar det ge samma effekt på vågen. Men jag håller en positiv anda, jag bantade bort 30 kg efter Leia, det fixar jag lätt igen!
RYGGEN: Skulle knappt vilja ge min sketna rygg till min värsta fiende. Har ju dragits med fanskapet i flera år, men nu är det givetvis värre än någonsin. Ont är förnamnet. Tycker inte man ska gnälla förän man får krypa för att ta sig till toaletten på kvällarna. Eller får lökringar stora som toalock under armarna av smärtan av att resa sig ur soffan.
Det finns många bra och dåliga saker, givetvis. Men det som är bra överväger ju det dåliga i slutänden. Det är mödan väl värt, det vet alla mammor.
Snart är det JUUUUL! hur härligt är inte det?! Jag älskar julen. Mer än en barnunge, nästan. Det tycker förstås Konstapeln är skitkul att håna mig för. Igår kväll när vi skulle sova låg han och tryckte in sina fingrar i mina revben och fnissade:
- Snart kommer Tomten! Snart Kommer Tomten! Längtar du? Va Va? Skit road över att bli petad på, fräste jag till svar att jag längtade efter tomten, men att han inte behövde bry sig om att längta. Vidare förklarade jag att tomten inte besöker gamla skitgubbar. Konstapeln blev ju givetsvis förkrossad. Och grät sig till sömns. Av skratt typ. Mest för att han varit så rolig och petat mig i revbenen tror jag.
Här om dagen var vi ute och skaffade en julgran. Mysig familjeutflykt utan dess like. Destinationen var bestämd, vi åkte dit och jakten började. Laglydige Konstapeln var utrustad med en väldigt diskret ficksåg och han lämnade flera förslag på små fula granar innan vi (jag) kom överens om vilken gran vi skulle "låna" från skogen. Leia var på toppen humör och till Larsas stora förtret skrek hon och tjoade konstant. Han var ju lite överspänd, inte varje dag organiserad brottslighet som denna får föregå i hans bok. Först väste han åt mig: "deeet är kanske iiinte så bra att hon skriker så där, när vi, ja du vet.." Leia fortsatte att gasta: "julgran lalaa juuulgran!" Varpå tålamodet hos min nervösa sambo brast.
- LEIA, NU HÅLLER DU TYST, SLUTA SKRIKA SÅ DÄR NÄR VI ÄR I SKOGEN! Leia såg ut som ett frågetecken och Lars fick ta sig till sans. Han gav henne ett påtvingat leende och med alla tänderna synliga talade han plötsligt med en mycket pedagogisk och silkeslen stämma:
- Du väcker ju "djuren" förstår du väl lilla gumman?
(Haha, djuren var det ja?!) Leia såg fortfarande ut som ett frågetecken, men slutade att skrika.
Vi fick vår gran iallafall och nu står den här så sned och fin. Vi hade ju ingen julgransfot och jag var för ivrig för att åka till stan o köpa en. En stor kruka med figolit fick fungera i stället.
Såå, Jag ska försöka bli en duktigare bloggskrivare 2010. Får bli ett nyårslöfte:-)
Men just nu orkar jag inte skriva mer. Ska lägga in bilder på huset, och min tjocka mage också:-) Så snart vi får vår dator tillbaka. Den avled ju tillfälligt förra veckan. Vår kortläsar mojäng är inkopplad i den datorn och jag har inte orken att trassla lös den hur sladdhärvan under skrivbordet. Har lånat min farfars bärbara dator så länge.
Tjo hej!
Det har varit ett långt uppehåll! Vet Att flera av er har lidit av svår separationsångest (?). Ska blåsa liv i den här döda bloggen nu!
OK! Mycket har hänt sen senast!
Kan ju börja med att uppdatera er om huset, vi bor kvar. Är det färdig renoverat? NEJ. Kommer det att bli färdig renoverat? Troligen inte. Men vi trivs här. Konstapeln struttar runt och känner sig som en godsägare av rang. Ofta kan han säga "jaha, då har man ett eget hus då", eller "oj va härligt att ha ett eget hus". Han är nöjd. Jag är nöjd. Leia är nöjd. Agnes och Prutthunden är också nöjda.
Vi körde stenhårt med renoverandet från början. Sen avtog det.. Vi som först målade arslet av oss rent ut sagt. Sen plötsligt hände det. Det man aldrig trott om sig själv. Vi blev hemmablinda och slutade förfäras över listbiten som fattas och vi ser inte längre fläcken som vi glömt måla. Får ta nya friska tag snart.
Jaha, nyhet nummer två och största anledningen till att jag skippat bloggandet sista tiden är ju att vi ska få en liten bäbbe i juni. Känns som funderingar, förväntningar kring detta tar en ganska stor plats i mitt liv, och det kändes lite meningslöst att blogga när man inte kunde skriva om det. Vi va ju lite hemliga i början:-) Nu är jag fetare än julgrisen så det är ju lika bra att bekräfta spekuleringarna. Ja- jag är fet. Ja- det är för att jag är gravid.
Tror iofs inte att så många har reflekterat över min fläskighet efter som vädret inte direkt tillåter att man glider runt på storgatan utan jacka. Min dunjacka kamoflerar det mesta.
Så var det med det och därav rubriken Larsa ska bli farsa.
Vi är såklart jätteglada över detta och Leia tror att hon ska få en egen bäbis, hon vägrar höra talas om att hon ska bli stora syster, men hon vill gärna ha en lilla syster. (?) Tror inte riktigt hon förstår haha:-)
Det finns många (?) roliga saker med att vara gravid.
1. Det är ganska spännande, vem är det där inne i magen egentligen?
2. Man får uppmärksamhet, plötsligt vill alla veta hur man mår, hur långt det är kvar och av någon anledning hur mycket man gått upp i vikt.
3. Man känner sig speciell, kvinnor har fött barn så länge människan funnits på jorden, ändå känner man sig speciell som lyckats med detta konstycke att bli gravid. (alla kan ju inte få barn heller, så man har ju all rätt att känna sig lyckligt lottad)
Saker som är mindre roliga:
HUMÖRET. Jag är och har alltid varit en drake. Men nu är jag drakarnas överhuvud. Lycklig och förväntans full byts snabbt ut mot förstörd och förtvivlad. Konstapeln har fått kapitulera. Han är väl medveten om risken att få en stekpanna i huvudet och håller därmed en lägre profil. När jag tänker efter, kanske det här skulle läggas till som en punkt för de positiva sakerna med graviditeten. Med detta säger jag inte att jag går runt och är 100% ondskefull. Jag har fortfarande mina ljusa sidor. Jag är exempelvis otroligt känslosam och gråter för andras skull. Jag har en inlevelseförmåga som inte är av denna värld just nu. Till allas förmån utom Konstapeln då förstås. Han förväntas kunna läsa mina tankar. Fast jag vet att han inte kan det. Stackarn. Men han går ju inte lottlös ur det hela iallafall:-) Han kommer att bli en fantastisk pappa! Det vet jag, för han är ju underbar med Leia.
VIKTEN: Jag tillhör kategorin "gravida fläskberg" som använder graviditeten som ursäkt för att komma undan med mitt frosseri. Tack och lov förvandlades godisråttan i mig till matälskare i samband med befruktning och nu frossar jag hellre i julskinka och filmjölk än choklad. Tyvärr verkar det ge samma effekt på vågen. Men jag håller en positiv anda, jag bantade bort 30 kg efter Leia, det fixar jag lätt igen!
RYGGEN: Skulle knappt vilja ge min sketna rygg till min värsta fiende. Har ju dragits med fanskapet i flera år, men nu är det givetvis värre än någonsin. Ont är förnamnet. Tycker inte man ska gnälla förän man får krypa för att ta sig till toaletten på kvällarna. Eller får lökringar stora som toalock under armarna av smärtan av att resa sig ur soffan.
Det finns många bra och dåliga saker, givetvis. Men det som är bra överväger ju det dåliga i slutänden. Det är mödan väl värt, det vet alla mammor.
Snart är det JUUUUL! hur härligt är inte det?! Jag älskar julen. Mer än en barnunge, nästan. Det tycker förstås Konstapeln är skitkul att håna mig för. Igår kväll när vi skulle sova låg han och tryckte in sina fingrar i mina revben och fnissade:
- Snart kommer Tomten! Snart Kommer Tomten! Längtar du? Va Va? Skit road över att bli petad på, fräste jag till svar att jag längtade efter tomten, men att han inte behövde bry sig om att längta. Vidare förklarade jag att tomten inte besöker gamla skitgubbar. Konstapeln blev ju givetsvis förkrossad. Och grät sig till sömns. Av skratt typ. Mest för att han varit så rolig och petat mig i revbenen tror jag.
Här om dagen var vi ute och skaffade en julgran. Mysig familjeutflykt utan dess like. Destinationen var bestämd, vi åkte dit och jakten började. Laglydige Konstapeln var utrustad med en väldigt diskret ficksåg och han lämnade flera förslag på små fula granar innan vi (jag) kom överens om vilken gran vi skulle "låna" från skogen. Leia var på toppen humör och till Larsas stora förtret skrek hon och tjoade konstant. Han var ju lite överspänd, inte varje dag organiserad brottslighet som denna får föregå i hans bok. Först väste han åt mig: "deeet är kanske iiinte så bra att hon skriker så där, när vi, ja du vet.." Leia fortsatte att gasta: "julgran lalaa juuulgran!" Varpå tålamodet hos min nervösa sambo brast.
- LEIA, NU HÅLLER DU TYST, SLUTA SKRIKA SÅ DÄR NÄR VI ÄR I SKOGEN! Leia såg ut som ett frågetecken och Lars fick ta sig till sans. Han gav henne ett påtvingat leende och med alla tänderna synliga talade han plötsligt med en mycket pedagogisk och silkeslen stämma:
- Du väcker ju "djuren" förstår du väl lilla gumman?
(Haha, djuren var det ja?!) Leia såg fortfarande ut som ett frågetecken, men slutade att skrika.
Vi fick vår gran iallafall och nu står den här så sned och fin. Vi hade ju ingen julgransfot och jag var för ivrig för att åka till stan o köpa en. En stor kruka med figolit fick fungera i stället.
Såå, Jag ska försöka bli en duktigare bloggskrivare 2010. Får bli ett nyårslöfte:-)
Men just nu orkar jag inte skriva mer. Ska lägga in bilder på huset, och min tjocka mage också:-) Så snart vi får vår dator tillbaka. Den avled ju tillfälligt förra veckan. Vår kortläsar mojäng är inkopplad i den datorn och jag har inte orken att trassla lös den hur sladdhärvan under skrivbordet. Har lånat min farfars bärbara dator så länge.
Tjo hej!
