theresehultman

I går åt vi kräftor hos Caroline Och Andreas. Konstapeln var så trött att han försvann in till soffan och blev kvar där. Vi andra höll låda ändå. Sickan fick lära sig att kräftor varken är däggdjur eller kräldjur utan att de är skaldjur. Hon fick också lära sig att baguetter som är i ugnen på 300 grader i 20 minuter blir förkolnade. Pille bedrev otukt (ledsen tjejer, det är sant) i Carolines kök, vilket jag och Carro kom lägligt nog för att bevittna. Annars hände inga värre skandaler. Nova fick både cider och aska i pälsen, men jag tror hon hade kul ändå. 

I morse gjorde jag en fasansfull upptäckt. Den fick mig att fundera på om jag verkligen kan bo kvar här.
Det var inget lik i trädgården och nej, jag hittade inte Konstapeln i garaget, ovanpå grannfrun.
DET VAR VÄRRE!

Fy fan...

Jag gick som vanligt in till Leia för att säga god morgon, när jag såg den. Spindeln. Seriöst nu, jag har spindelfobi och kan överdriva ibland när det gäller spindlar. Men det här är på riktigt, det såg ut som den rymt från ett zoo.
Jag blev paralyserad av skräck och såg mitt liv passera i revy. Frågan var bara, hur ska jag kunna bo kvar här och hur fan skulle jag få bort spindeln. Ringde Konstapeln, som visade sig vara i Dalsland, i vild panik. Ringde Thörne i ännu vildare panik, men även han jobbade. Han hänvisade mig vidare med löfte om att Pille var i kil. Ringde Pille, som var i Karlstad. Han hade dessutom fräckheten att skratta åt mig. Det är kompis dä! Jag vågade inte släppa spindeln med blicken ifall han skulle få för sig att förflytta sig, så att gå in till grannen var uteslutet. Tillslut fick jag tag i Perta som kom som en räddande ängel och avlägsnade odjuret.

Det är tur att Leia är så liten att hon inte förstår att hon varit så nära att bli uppäten. Hon hade verkligen sovit med besten i sitt rum. Hon var däremot väldigt förstående när jag förklarde de nya husreglerna: INGA MER ALTANDÖRRAR ÖPPNA! Släpp ut hundarna, stäng dörren omedelbart, släpp in hundarna, stäng dörren omedelbart.
Per medgav att spindeln var väääldigt stor, men han köpte inte min teori om att den var flera år gammal och hade levt på råttor.
Nu är den borta, men minnet av den lever kvar förevigt. Vet inte hur jag ska komma över det här. Ni tror jag skojar, men det känns som jag är iaktagen, det känns som det kryper på mig och jag vet inte om jag kan bo här längre....
Har funderat länge och väl på hur jag ska kunna visa er bilden på spindeln som Per tog med min kamera, eftersom att jag inte vågar titta på den själv. Lägger jag upp den i bloggen kommer jag inte att kunna bläddra igenom den utan att bli påmind och få skiten skrämd ur mig. Hursom helst, jag har bestämt mig för att lägga upp den på facebook, så kan ni se den där i stället. Jag gömmer den i ett album där helt enkelt...
OOOOOOOOOOOOBSERVERA att det är Pers TUMME intill spindeln, kroppen är fan lika bred..

Jag har blivit en kärring. Ett epitet som smög sig på, men antagligen är här för att stanna.
Det är liksom omöjligt att förneka längre. Idag har jag haft lillebror bortlämnad hos farmor. Storasyster är hos sin farmor. Vad gör jag?
En heldag på stan? näää
Jag bakade bullar. Det värsta var att jag njöt mig igenom hela processen av att få baka bullar i "lugn och ro".
Som om inte det skulle vara illa nog, övervägde jag att fotografera bullhögen på bänken och lägga ut i bloggen.
Beslutade mig för att det var lite väl.. (ja ni vet)  till och med, med mina mått mätta.
Nu ska jag i äkta tant-anda, plantera om några blommor. Sen ska jag hämta lillebror och åka till Caroline och födelsdagspojken Andreas och bjuda på mina bullar.


Mina skorpor


Kärlek större än universum




Zippan och lillebror tar sig en tupplur 

Lördagens kräftkalas hos Leroy skulle bli min första fylla på elva månader. Så blev det inte. Jag började bra, men fick en formsvacka som ej gick att återkalla. Ju mer jag drack, destu ondare i huvudet fick jag. Det var bara att lägga ner flaskan och inse att det barmhärtigaste jag kunde göra för mig själv var att gå hem och lägga mig. Min kväll slutade alltså i min säng, med hundarna klockan 23:30. Nyktrast i Kil och bedrövad över att jag blev bakfull, innan jag blev full.
några bilder tog jag i allafall:

Hagström demonstrerar  hur man tänder ljus i kil.


Pille påstår att han bara vara fyra poäng från att få bli medlem i Mensa.
Någon som tror något annat?







Konstapeln gick "all in" tillskillnad från mig.. Han började kvällen med att göra en storslagen entré in på gräsmattan i sin monstertruck. Alla tyckte det var skoj, utom Leroy vars häck nu är ett minne blott. Åtminstone en del av häcken, ungefär lika bred som monstertrucken. Ja, ni förstår själva...

Efter att han tullat lite på ölen kunde man tydligt märka hur promillen steg i Konstapeln. Plötsligt började han yra om att Pille var en duktig och bra kompis. Mig började han älska precis innan jag gick. Senare älskade han antagligen allt och alla och runt fem på morgonen älskade han med gräsmattan. Jag låg vid det laget i min egen säng, för länge sen. Har bara fått episoden återberättad för mig. Antar att jag inte behöver säga att jag skulle ge ett finger för att få detta förevigat på bild. Pille som förövrigt blev Conan Barbaren under natten och förintade ett pucko i rosa skjorta, hade hittat Konstapeln utslagen på gräsmattan, med gräs i munnen och altankanten som huvudkudde.
Jag var ju noll procent bakfull dagen efter och tog en promenad till "festivalområdet" på Lingonstigen för att gå skallgång efter min försvunna sambo...Detta var vad jag fann på soffan:

Ett stycke Pille, gapande som en fågelholk. Snarkandes som en brunstig grizzlybjörn.
Ett stycke flintskallig Konstapel. I en dimma av alkoholångor.

På altanen fann jag:

Ett stycke fluffig frisyr som stack upp under ett täcke. Frisyren satt på Leroy. Som såg ut att ha blivit överkörd av tåget.



....kräftkalasets slutstation